Måndag. Say no more.
Vissa dagar är det precis som att alla människor har vaknat på fel sida och bestämt sig för att livet suger allra extra särskilt mycket just idag. Är det måndag ökar risken avsevärt. En fredag eftermiddag är folk liksom sådär godvilligt medgörliga och välvilligt inställda till allt möjligt trams man försöker få igenom. Samma begäran på måndag morgon möts däremot av ett rungande "BITE ME!!!". Fast på yrkesspråk. Idag har liksom allt varit sådär orättvist, tungrott och administrativ mardröm har hopat sig på administrativ mardröm. Sjukresan som var en sjukresa i fredags är inte längre en sjukresa eftersom den går från en adress och inte en annan. Väntetiden i telefon förutsägs bli en minut som istället tickar till tjugo minuter innan någon svarar.
Tur att jag inte ärvt min mors gråt-gen gällande telefonköer. Hon börjar alltid gråta och svära när hon hamnar i telefonkö. Telefonköer och pannkakor. Hon svor alltid när hon stekte pannkakor under min uppväxt. Jag var det enda barnet i Helsingborg som helst inte ville ha pannkakor, för de medförde Kapten Haddock-liknande svordomsharanger under tillverkandet. När det väl var dags att äta dem satt jag med misstänksam blick mitt emot moderskapet för att se om stormen dragit över och det var ok att äta de förbannat samarbetsovilliga helvetespannkakorna. (Jag tror att problemet var att de trasade sönder sig och trasslade ihop sig under processen. Att två stekpannor användes simultant underlättade inte processen. Moderskapet har aldrig varit den simultankapacitetsmässiga typen om vi säger så, trots att motsatsen påstås om kvinnokönet.)
Nåväl. Så efter en dag av att folk generellt varit på pissigt humör kände jag framåt tvåtiden den ytterst välbekanta värmekänslan infinna sig i kroppen. Febern. Eller, subfebriliteten snarare. Och snoret. Snoret är också tillbaka. Tur att jag har den excellenta förmågan att låtsas som ingenting. Den (och en halv väska full av febernedsättande) tog mig för inte allt så länge sedan igenom en lång-weekend i Paris. The förnekelse is strong in this one. Jag är INTE sjuk.
Kommentarer
Trackback
