Smugglosmurf

Ledig dag efter jobbhelg har ägnats åt retail therapy. Jag har på sistone varit mycket duktig och sparat väldigt mycket pengar. Eftersom vi inte riktigt vet när vi får vår lägenhet såld, men däremot vet när vi får den nya lägenheten har jag sparat lite extra inför det obehagliga med avgifter för dubbelt boende. Vi ska givetvis ta en försäkring för dubbelt boende, men gissar att man får betala själv under de första månaderna.

Nåväl, idag tyckte jag att jag förtjänade att köpa fina saker till mig själv. Ovan ser ni mina nya finfina höststövlar med kilklack från Vagabond. Om kilklackar inte är så bekväma som jag har tänkt mig så blir jag besviken, för jag har intalat mig själv att kilklackar är nästan samma sak som inga klackar. Jag är ungefär lika lång som en smurf, så behöver lite artificiell hjälp.

Köpte som synes även lite tung litteratur i form av Douglas Kennedy. Tantsnusk är väl en lätt överdrift, men det är kanske inte precis någon Nobelprisvinnare. Nice hösttidsfördriv helt enkelt.

Har idag hittat det utmärkta sättet att få den där dunkande venen i Peters panna att sluta dunka. Venen i Peters panna dunkar i olika trafiksituationer, det vill säga när någon kör för långsamt, inte kör alls, inte har blinkers et cetera. Det utmärkta sättet att distrahera dunkande venen är att nynna melodin till "Knights of the round table". Funkar hur bra som helst! Borde testat för länge sedan.

Såhär lätt är det att klippa klor på Hår av hin. Kräver bara en filt, ett par tjocka handskar och två vuxna människors kraft.

Jag har jobbat HELA helgen. I lördags såg jag inte skymten av tidningsbudet ens, fast jag lämnade lägenheten senare än vanligt, tjugo över sex. Idag kom tidningen precis när jag satte på mig skorna.

I vanlig ordning har nattprogrammet på P3/P4 försurat mina helgmorgnar drastiskt. Det är såhär: När man går upp halvsex en helgmorgon vill man ha bevis på att det finns liv på planeten fortfarande. Det känns nämligen inte alltid helt självklart. I vanliga fall lyssnar vi i vårt hushåll på P3. Men:
1. På natten samsänder P3 och P4. Och:
2. Vår radio är översvår att ratta fram rätt kanal på. Därför byter man ogärna.

Så, vad är då problemet? Jo, numera är det ett absolut måste att jag äter innan jag går till jobbet. Att titta in i väggen i ett tyst mörkt hem under frukosten känns deprimerande. Att läsa tidningen... ja, precis, den har ju inte kommit. Återstår radio. Jag vet inte hur P4 är i vanliga fall, bortsett från den där obehagliga saxofonjingeln som får varje hår på kroppen att resa sig i fasa och avsky, och som de insisterar på att spela varannan minut man snubblar på någon som lyssnar på P4.

På samsändningen av P3/P4 händer mycket obehagligt mellan halvsex och sex. Det är Jill Johnsson, Shirley Clamp, Tore Skogman med flera. Igår nådde de ett all time low genom ett hemma hos-reportage hos LASSE BERGHAGEN. Inte bara tvingas vi lyssna på hemska Lasse-visor, utan vi får höra följande: " Med en levande eld i sitt hem är man aldrig riktigt ensam". Klockan kvart i sex tvingas vi lyssna på detta pretentiösa skitsnack. Hur Lasse sitter framför sin brasa och filosoferar och skapar. Kvart i sex, I tell you!! Jag älskar inte Ernst Kirst.. äh, han den där med inredning på tv, men han har iallafall nog med vett att inte sprida sådan dynga innan ärligt folk hunnit svälja mogonkaffet ens.

På söndagar inträffar det som fram tills Lasse Berghagen-fadäsen alltid varit deras all time low: Veckans bäbis. Jo, ni läste rätt. Jag upprepar, veckans bäbis.
Halvsex på söndagmorgonen ringer programledaren upp en nybliven mor, som får berätta om sin bäbis. Förstår ni? Ville man inte ta livet av sig innan, vilket faktiskt är relativt troligt att man åtminstone haft en lätt tanke på vid den tiden en helgmorgon, då vill man det garanterat efter en skumlyssning av veckans bäbis. Missförstå mig inte, jag ser mycket fram emot att få en egen bäbis, men vem fan vill lyssna på någon befängd människa man inte känner bara för att hon just pressat ut en bäbis? En bäbis man inte känner. Klockan halvsex en söndag.

Jag vet inte om det bara är jag som är en smula känslig på morgonen, men jag har svårt att tro att folk lyssnar på detta med glädje och får en varm känsla inombords. Förutom släktingarna till den där jävla bäbisen förstås.

Dagens fynd: Steltontermos för under 300 spänn.



Makens kanelbulleunderverk.

Vi pratar inte om gårdagen. Vissa dagar undrar jag om gravid är lika med mentalsjuk. Fortsätter jag som jag gjorde igår är jag nog snart frånskild, arbetslös och utan vänner.

Nåväl, idag har jag gett mig tusan på att bete mig som en normal människa. Dagen började med inskrivning hos barnmorskan. Hon började med att konstatera att vi såg hemskt förväntansfulla ut, vilket vi faktiskt var. Därefter var det inbokning av tider för läkarbesök, ultraljud och BM-besök nr 2, blod- och urinprov och allmän uppkollning av hur livet har varit de senaste månaderna. BM styrkte mig i att det är helt normalt att bete sig lite udda när man är gravid, vilket var en rätt stor tröst.

Tyvärr kunde hon inte höra några hjärtslag med dopplern än, så eventuellt är jag i vecka 11 istället för vecka 13, vilket är en ganska stor bummer. Iallafall var hon väldigt sympatisk och förtroendeingivande. Hon lyckades till och med övertyga mig om varför man inte ska äta blodiga köttbitar. Annars såhär långt min enda grej jag hållit fast vid att jag visst får göra. Nu får jag inte det mer. Något med EHEC-bakterier. Inte bra.

Efter barnmorskeinskrivningen har vi varit ute hela dagen i solen. Hur gött som helst att inte ligga i sängen eller vara på jobbet, utan faktiskt titta på folk. Fika på Wayne's, lunch på bagericaféet, inhandling av millimeterstor handduk från Lexington (när jag blir miljonär ska ALLA textilier i hemmet vara Lexington) och glass på en parkbänk i solen.

Nu har vi rullat köttbullar (mest Peter) och jag är fortfarande i upprätt läge! Mycket stolt!

Utifall att ni vill se vår lägenhet så kan ni göra det genom att klicka här.

Sitter på nålar framför valvakan. Jag och Peter röstar inte samma och har haft vår del av hätska argumentationer genom åren, varav den värsta under en semestertripp till Tunisien när vi faktiskt somnade som ovänner.
 Efter det har vi hyfsat lärt oss att undvika politiska diskussioner. Idag tror jag till och med att vi nästan kom överens om att oavsett kvällens vinnare så kommer iallafall en av oss att vara glad. Då hade vi visst förträngt det enda onda som nu fått oss båda ur slag. Att få in SD i riksdagen är verkligen inget som någon av oss ser som något positivt.

För övrigt sitter jag och hetsar upp mig över FI- och PP-röstare som inte får något inflytande överhuvudtaget, men däremot tillsammans verkar utgöra en procentsats som kanske hade kunnat hjälpa endera blocket att få majoritet och därmed minskat SD:s kommande inflytande. Bättre när man har en hjärtefråga att sätta sig in i vad de etablerade partierna tycker i frågan och rösta så att man påverkar på ett positivt sätt. Min väna mor sa i min ungdom att en blankröst är en röst på sossarna (ingen direkt socialdemokrat, min mor). Jag säger en PP-/FI-röst hjälper till att skapa en klen minoritetsregering.

En parentes i det hela är frågan: Vad gör clownen Bert Karlsson i en seriös valdebatt i SVT?

Vi avslutar med en okaraktäristisk bild på Hår av Hin. Hon är väldigt söt när hon vill.

Vår litterära katt.

Efter ett tiotimmars sömnmaraton vaknade jag imorse och var precis lika trött som tidigare. Det är underbart. Lyckades efter frukost att INTE gå tillbaka till sängen, utan faktiskt in i en dusch och vidare till bondens marknad på Drottningtorget. Hur charmigt som helst med rapsolja från Österlen, svenska äpplen och tomater. Kände mig hemlig och huslig och som att jag skulle haft med sig en flätad korg till varorna och schalett i håret.

Ikväll kommer Peters systrar och en svåger samt en systerson på middag. Peter gör Wallenbergare. Jag är ju ingen eminent matlagare, men brukar försöka bidra med något. Vid tidigare tillfällen har jag kört Skagenröra i krustader (tror jag att det heter) och innan dess provade jag en fiaskokaka som hette Fransk chockladtårta. Blev inte alls god som jag hade tänkt, och kunde nog använts som mordvapen om den slungats på rätt sätt. Idag har jag gjort Lyxig kladdkaka. Den luktar mycket gott, men är också väldigt platt och just nu vägrar den släppa från botten på formen FAST JAG HAR SMORT OCH BRÖAT DEN JÄTTEFINT!! Jag sitter här (på Peters initiativ. Annars hade jag nog stått och bankat maniskt på botten med en hammare för att få den att lossna) och väntar i lugn och ro på att den ska svalna så att jag på ett försiktigt sätt kan ta bort botten. Såhär ser den ut nu:

Nytt från Nobeltorget:

- Ungdomsgänget har avancerat in på vår gård. Det var iochförsig bara en tidsfråga innan det skulle hända.
- Idag tog tidningsbudet långsovmorgon. Såg inte ett spår av honom ens på vägen till jobbet klockan kvart över sex imorse.

Igår träffade jag honom i trappan kvart över sex. Nu tror ni att jag på ett rakryggat sätt stod upp för mitt långvariga missnöje med den sena ankomsten av min morgonlektyr på ett ärligt men ändå konstruktivt sätt. Det gjorde jag inte. Jag hälsade glatt med en blick i samförstånd som sade "här träffas vi klippor som bär samhället när ingen annan är vaken". Jag var en hårsmån ifrån att säga något klämkäckt om morgonstunder med guld i munnen bara för att bonda.

 Jag är en riktigt fåntratt. Det var liksom inte så att ilskan över den sena tidningen runnit av mig, snarare tvärtom. Min egentliga tanke var "Jojo, passar att dyka upp NU. Som du ser är jag ju redan på väg till jobbet. UTAN att ha läst den morgontidning som mina surt förvärvade slantar går till! Vissa måste ju komma i tid till jobbet!!"

Jag är nog en sådan där passivt aggressiv typ som skyr konflikter i verkliga livet och njuter av att skälla ut folk i mitt eget huvud. Huvudet där ett bultande kärl kommer att brista av all återhållen ilska.
Nä, självklart inte. Jag skällde ut en transportör på jobbet istället. Han hade faktiskt förtjänat det, och det var HAN som började vara otrevlig. Och häromdagen skällde jag ut en sjuksköterska i kommunen över telefon. Hon förtjänade också det. Typ. Nä, det gjorde hon inte. Men jag framförde en lam ursäkt via en kollega som skulle ringa henne senare på dagen. Är det fortfarande ok att jag skyller på graviditeten?

Vi välkomnar illamåendet tillbaka. Mår superilla sedan ett par dagar tillbaka. Först blygsamma gästspel precis innan sänggåendet och igår ett lite längre framträdande under eftermiddag och kväll. Idag har jag mått illa precis hela dagen.

Har dock lyckats återbörda badrummet till ordinarie efter målningen (hur snyggt som helst! Badrummet är som nytt) samt ett besök på IKEA med inhandling av sista pimp-varorna till badrummet (badrumsmatta och ny tvättkorg), billig korv och nya favoriten: kanelbulle. Därefter var det åter till sängen där jag har legat resten av eftermiddagen i form av stor barbapappa.

Igår var jag och Jenny på Bröderna M. När servitrisen kommenterar att man inte dricker och undrar om man har något att berätta, då har man druckit vin ett par gånger för mycket på samma ställe.

Ni som ringer och som jag inte har ringt tillbaka, jag kommer att ringa er så fort jag mår en smula bättre. Är dåligt social just nu, men ska bättra mig.

Nå, vad sägs om utsikten från balkongen i VÅR NYA LÄGENHET!!?

Äntligen: Adjö Nobeltorg, adjö ungdomsgäng, adjö snoozande tidningsbud som inte levererar Sydsvenskan förrän halvsju och adjö bajsnödiga småbarnsföräldrar till grannar!
Goddag havsutsikt, goda vänner i närheten, parker och stadslivet inom nära räckhåll!

Vår nuvarande lägenhet är dock på god väg att bli rejält uppfräschad. Peter har målat och fräschat upp både hallen och köket, och är på god väg att förvandla vårt maniskt blå badrum till ett stilfullt vitt badrum. Nästa vecka kommer svettiga mäklaren hit med en fotograf och tar finfina foton på vår uppimpade lägenhet, som vi sedan förhoppningsvis får hutlöst mycket pengar för. Eller bara utgångsbud går också bra.

Idag har jag varit antikrist på jobbet. Jag skyller allt sådant på graviditet, men sanningen är den att jag varit antikrist vid en hel del tillfällen innan jag blev gravid också. Hoppas att folk har glömt det och bara tycker synd om mig och låter det passera pga hormonerna.

Dagens tips från mig: Tycker ni om att sova och vill ha en bra ursäkt till att få göra det hela tiden, bli gravida!
Jag är så omänskligt trött att det är helt absurt. Jag är pigg som en 85-åring. Bortsett från att 85-åringar vaknar tidigt när de gått och lagt sig vid sextiden. Jag kan gå och lägga mig vid sextiden OCH sova länge nästa dag. Ok, sex var kanske lite överdrivet, men nio är inte precis en ovanlig tid för sänggående nuförtiden.

Igårkväll somnade jag gott i soffan till Shutter Island, som ändå var en bra film. Sov till halvelva i soffan, för att sedan efter att ha blivit väckt tio gånger av Peter, flytta in till sängen för ytterligare tio timmars sömn. Det makalösa är att jag nu, klockan halvfyra på eftermiddagen, är lika trött som om klockan vore halvelva på kvällen (=mycket sent för mig). Försöker få i mig en kopp kaffe för uppiggande effekt. Tyvärr smakar kaffe bäver nuförtiden, och Red Bull får man inte dricka när man är gravid.



Idag har jag köpt en ny klänning som framhäver den byst som ökat i storlek och döljer den mage som också ökat i storlek. Magic! Är mycket upprörd över att ingen berättat för mig att man växer på bredden. Jag trodde bara att man skulle få en mage som gick framåt/utåt, inte att man skulle bredda ut sin lekamen i form av saccosäck. I mina forna jeans ser jag ut som en (ett?) av de muffins som jag ständigt sätter i mig på jobbet nuförtiden. Ok, ok, inte bara att skylla på graviditeten, men jag tänkte att kalorierna från godiset skulle jämna ut sig med tanke på allt vin jag inte dricker. Status quo på ett sätt. Iallafall, klänningen ska bäras på Crazy Catladys födelsedagskalas i Trelleborg. Ska bli mycket kul, bara jag håller ögonen öppna längre än vanligt.

Imorgon blir det fler lägenhetsvisningar. Vi fick inte den vi ville ha. Jag har inte panik. Bara en dag denna veckan har jag haft det, och då blev jag ÄNNU tröttare, så har inte panik mer. Självbevarelsedrift.