Vattengympa

Ni vet ju hur jag nuförtiden är världens Gunde Svan? Bortsett från att Gunde Svan garanterat aldrig drack sådär värst mycket vin som jag gör, fast det skyller jag faktiskt på min mycket långvariga semester som jag tackar mitt nattarbete för. Men nu kommer vi ifrån poängen. Jag är alltså Gunde Svan. Eller var. Fram tills jag skadade mitt knä för några veckor sedan, ni vet då när jag slog rekord i kombination med att min RunKeeper-app valde att radera all kännedom om sagda händelse. Först gjorde höger knä ont. Sedan gjorde höger höftböjare ont. Sedan höger skinka, och därefter höger knä ännu en gång. Så jag vilade en vecka. Högst motvilligt. Min kondition hade trots allt uppnått oanade höjder, och jag var inte sådär supervärst sugen på att börja träna upp den från början igen. Maken stöttade mig jättemycket. När jag oroade mig för att jag var världens första fall av generell högersidig cancer klappade han mig på ryggen och försäkrade mig om att det definitivt inte var cancer jag fått på höger sida. Jag tyckte eventuellt att han himlade lite med ögonen när han sade det, men det var säkert bara jag som såg fel.
 
Nåväl. Senaste veckan har jag börjat springa igen. Fast jag har ont. Och varje gång jag sprungit gör det ännu ondare. Så idag insåg jag att det nog faktiskt är ren idioti att springa när det bara fortsätter göra ont. Vad göra? Aha! Simma! Vatten ska ju vara bra för klent byggda individer. Eftersom min planerade simning krockade med vattengympa bestämde jag mig för att joina vattengympa-gruppen. Visste ni att det bara är pensionärer som tränar vattengympa? Det visste inte jag. Lite sådär atletiskt överlägsen stod jag där i vattnet bland de lönnfeta pensionärerna och skrockade lite för mitt inre. Jag, Gunde Svan, i denna grupp. I will vattengympa your asses off, tänkte jag! Sedan började passet. De rockade förstås. De gjorde allt perfekt och deras gråa kalufser glänste likt delfinhudar i den solfyllda simhallen. Jag däremot for runt som en liten vante. Halkade, kunde inte hålla takten, svalde vatten och vad fan då "sitta i vattnet och lyfta benen rakt framåt"? Man kan väl inte sitta i vattnet?? Jo. Tydligen. Ja, inte jag då, men alla pensionärerna kunde (utom eventuellt han med den grå råttsvansen och ringen i örat). Efter 45 minuter var det bara att erkänna. Jag skulle behövt en sån där vattenkorv att hålla balansen med. Det hade sparat mig lite förnedring om inte annat. På plussidan har jag åtminstone inte cancer på höger sida just för tillfället. Och en helt nyvunnen respekt för vattengympande pensionärer.

Kommentarer
Postat av: Catharina

Ha ha ha...du är bara för galen du! ;-)

2013-08-19 @ 14:52:44
URL: http://sensuellounderbar.wordpress.com
Postat av: Elna

Hi hi hi, delfin-liknelsen alltså, ho ho ho!

Tusen tack för senast förresten!!

2013-08-19 @ 21:42:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!