Smugglosmurf

Den här dagen ägnar jag åt sådant som jag inte gillar. Jag började med att vakna 07.30 av världens bullrigaste VHS-killar i trappan. De börjar tidigt och de skiter fullständigt i att andra inte alltid gör det. Fast det var lugnt, för kort därefter kom världens högljuddaste (det är ett ord) backande sopbil, som backade så länge att det efter att den backat klart inte rådde något tvivel om att alla som sovit både vaknat, gett upp allt hopp om att somna om och hunnit brygga en kanna kaffe. Efter att ha tittat ut genom fönstret säkert tjugo gånger för att kontrollera om det regnade (det gjorde det inte) var det så dags att sätta sig på cykeln för en liten tur mot Limhamn (4.166 km rättare sagt). Efter två minuter på cykeln började det regna. Och jag kan meddela att man alltid har motvind när man cyklar till Limhamn. Det hade jag lyckats glömma, eftersom det är sju år sedan jag sommarjobbade där, men det kom åter till mig hur mycket jag alltid hatade att cykla på gatan som aldrig tog slut (tänk Apelkullen i Madicken).

 

Väl framme, vindriden, blöt av svett och regn, var det dags för favoritsak nummer, vad kan vi vara uppe i, fyra, kanske. Damdamdam (dramatisk trumvirvel):

Gynekologstolen! Tillåt mig bara, innan jag fortsätter, att informera er om att när man googlar "gynekologstol" får man upp ett antal ganska störande träffar, som påminner en om varför man har lite svårt sådär för folk i allmänhet. Nåväl, tillbaka till mitt eget högst pliktskyldiga besök i ovanstående. Som vanligt (alltid, alltid, alltid!) var det en sjuksköterskestuderande med: "Ja, men SJÄLVKLART ska du var med och titta upp i kittet på mig du med! Grab your own spekulum, why don't you!" För det är klart att hon ska. För jag är ju sjuksköterska, så jag när förstås en övermänsklig vilja att alla sjuksköterskestuderande ska få seeeee så mycket som möjligt under sin utbildning. Helst då gärna ska så många som möjligt ha sett just mitt kit. Jag kanske kan skicka in ett intimt foto till Malmö Högskola som de kan kolla på i aulan? Just den här gången var det ändå rätt lugnt, för den här studenten var dels tjej, dels har hon inte varit min studernade och viktigast av allt skulle hon inte glutta på när jag tryckte ut 3.6 kg bebis genom tidigare nämnda delar. Så det var väl ok. För övrigt verkar jag bekvämt ha glömt bort att jag under min egen utbildning har tittat upp i både det ena och det andra, så jag gör kanske egentligen bäst i att faktiskt bara hålla tyst, för en gångs skull. Kanske.

 

Dagen ser dock ut att bättra sig, för på väg hem från Limhamn har man alltid medvind, och solen sken (fast det gjorde den förstås bara för att jag inte tagit med mina solglasögon). VHS-killarna är inte inne i vår lägenhet än (impeccable timing, preciiis där ringde de på dörren) och jag får jobba 13.15-21.30 istället för 15.00-23.00. Dessutom använder jag skamlöst gynekologbesöket som ursäkt för att inte springa idag. Inte illa. Inte illa alls.