Smugglosmurf

Om jag ska vara tråkig ska jag säga att jag gillar hur årstiderna växlar. För det gör jag. Sedan gillar jag alltid det som jag har framför mig lite mer än vad jag gillar det som är just nu. Vilket innebär att när det är vår ser jag fram emot sommaren och på sommaren ser jag fram emot hösten. Fast jag ser aldrig fram emot vintern. Nä. Det gör jag inte. Jag hatar vintern. Jag hatar minusgrader, snö och sättet som ens hud bara torkar ut och dör på vintern, oavsett mängd av fuktighetskräm, och hur man alltid, ALLTID, fryser om händerna oavsett hur många vantar man har på sig. Och så hatar jag när det är halt och hur man riskerar att dö varje gång man går ut bara för att fastighetsskötarna inte håller efter sina livsfarliga istappstak. Och så hatar jag hur snön smälter från skorna i små pölar på hallgolvet som är skitiga, blöta och salta och sabbar golvet.

Förresten tycker jag det är rätt läskigt med allt ljus på sommaren, när jag ändå är igång och klagar. Jag gillar ljus, det är inte det, men jag tycker det är onödigt att det är ljust klockan tio på kvällen. Så i hemlighet, när alla andra suckar över att det efter midsommar går mot mörkare tider, gläds jag rätt mycket åt att det faktiskt gör det. Fast alltså, jag vet inte vad slutsatsen blev riktigt. Min favorittid på året är alltså inte vintern. Helt klart inte. Och kanske inte riktigt sommaren heller. Jag blir jämt så besviken när somrarna regnar bort. Våren är ok, helt klart, även om jag tycker att våren egentligen bara är ett par veckor mellan snöstormarna och junimonsunerna. Jo, det får nog bli hösten. Man får köpa nya varma tröjor, alla bra tv-serier drar igång på en gång, man kan laga enorma laddningar med bolognese som man sedan fryser in och det är fullt legitimt att sitta hemma och uggla när det är mörkt och regnigt ute. Jäpps, definitivt hösten. Och sommaren. Om sommaren är en bra sommar. När det har slagit över lite så att det iallafall blir mörkt vid 21. Det är bra. Det är fina fisken.