Inte längre halvdöd. Bara halvdöv.
Ok. Någon slags muterad viruspartikel har lyckats besgra mitt kärnvapen-immunförsvar. Jag var lite småsnuvig i onsdags, och om sanningen ska fram också lätt febrig efter min "jag är väl för fan inte sjuk"-promenad genom större delen av Malmö innerstad. Efter att dessutom envisare än ett helt tjog med åsnor ha envisats med att gå till jobbet i torsdags så antar jag att jag får skylla mig själv litegrann. Litegrann.
Idag mår jag mycket bättre. Om det då inte hade varit för att någonting igår hände med mitt öra. Först trodde jag att det var en vaxpropp, men efter att ha försökt spola igenom örongångarna med en såndär orange gummiblåsa och det mest började göra ont och jag slutade höra ännu mer insåg jag att jag nog behöver proffesionell hjälp. Så det är det jag väntar på nu. Jag hade lite mer tur med min VC-sköterska än vad maken hade. Dagen innan maken konstaterades ha en lunginflammation fick han höra av en sjuksköterska på Lundbergsgatan att han hade "en helt vanlig, hederlig bonnaförkylning". Snacka om rätt människa på rätt plats. Okunnig OCH otrevlig på samma gång. Precis sånt folk man vill prata med när man är sjuk. Nåväl, jag fick iallafall en tid direkt, så nu sitter mitt öra och jag och väntar på att bli diagnosticerade.
Förresten tror jag att jag ska starta en bloggserie om "rätt människa på rätt plats". Dels den eminenta sjuksköterskan på Lundbergsgatan och även den finnige tjugoåringen på Hemköp som på frågan "Har ni Revaxör?" svarar "Det vet jag inte ens vad det är. Nej. Det tror jag inte vi har." När jag gick därifrån, muttrandes och mumlandes, ser jag att han fortfarande spanar bort mot läkemedelsskåpet för att se om de har det, fast han har meddelat mig att de INTE har det. Han har också hunnit meddela mig om att Revaxör inte är "ett vanligt läkemedel". Tydligen kunskap som ingått i hans utmärkta Hemköp-utbildning. Vad är väl en sjuksköterskas kunskaper i jämförelse?
Idag mår jag mycket bättre. Om det då inte hade varit för att någonting igår hände med mitt öra. Först trodde jag att det var en vaxpropp, men efter att ha försökt spola igenom örongångarna med en såndär orange gummiblåsa och det mest började göra ont och jag slutade höra ännu mer insåg jag att jag nog behöver proffesionell hjälp. Så det är det jag väntar på nu. Jag hade lite mer tur med min VC-sköterska än vad maken hade. Dagen innan maken konstaterades ha en lunginflammation fick han höra av en sjuksköterska på Lundbergsgatan att han hade "en helt vanlig, hederlig bonnaförkylning". Snacka om rätt människa på rätt plats. Okunnig OCH otrevlig på samma gång. Precis sånt folk man vill prata med när man är sjuk. Nåväl, jag fick iallafall en tid direkt, så nu sitter mitt öra och jag och väntar på att bli diagnosticerade.
Förresten tror jag att jag ska starta en bloggserie om "rätt människa på rätt plats". Dels den eminenta sjuksköterskan på Lundbergsgatan och även den finnige tjugoåringen på Hemköp som på frågan "Har ni Revaxör?" svarar "Det vet jag inte ens vad det är. Nej. Det tror jag inte vi har." När jag gick därifrån, muttrandes och mumlandes, ser jag att han fortfarande spanar bort mot läkemedelsskåpet för att se om de har det, fast han har meddelat mig att de INTE har det. Han har också hunnit meddela mig om att Revaxör inte är "ett vanligt läkemedel". Tydligen kunskap som ingått i hans utmärkta Hemköp-utbildning. Vad är väl en sjuksköterskas kunskaper i jämförelse?
Kommentarer
Postat av: [email protected]
Skrattar men det är lite tragiskt. Vårdcentraler är ibland lite fel personer på fel plats. Hos oss tycker de att byte av sort av antibiotika är oviktigt trots ändring av diagnos från uvi till dubbel sidig öroninflammation. Ja de fick ju inte ens rätt diagnos från början så överkurs att få rätt sort medicin.
Trackback
