Smugglosmurf

Efter en natt av idoga uppvaknanden från en viss lillfis och en näsa som känns igentäppt av flytande betong är jag nu mer än redo för ännu ett kvällspass på jobb. Ja, verkligen, riktigt taggad och laddad på alla möjliga sätt. Glaset är, indeed, halvfullt. Det spelar ingen roll att jag inte hör, att jag inte får luft genom näsan, att ingenting smakar något eller att jag måste tugga med öppen mun för att inte kvävas till döds när jag äter. Det gör inget. Jag jobbar så gärna så, jojo. Visst, visst, visst.