Smugglosmurf

När jag för en månad sedan tänkte på inskolningen på dagis tänkte jag: "Gött! Jag ska sova, dricka kaffe och läsa tidningen. Jag ska sitta hela förmiddagen framför tv:n och se på brittiska program om folk som letar efter hus på solkusten. Jag ska duscha ifred och njuta av att kunna stänga dörren när jag går på toaletten."

Nu är de dagarna här. Och jag sitter här med en stor klump av saknad i bröstet och inser att jag på grund av schematekniska detaljer inte kommer att se min lilla fis vaken förrän imorgon eftermiddag. Plötsligt hade jag föredragit att bajsa med öppen dörr, placera kaffet på onåbart avstånd från små klåfingriga barnhänder, få vatten över hela badrummet för att lillfisen envisas med att dra undan duschdraperiet när jag duschar, ha på Fåret Shaun på tv:n hela förmidagen samt få Sydsvenskan sliten ur mina händer och riven i småbitar. Skumt det här med föräldraskap. Man längtar efter en lugn minut, bara en, och sedan när man får den så saknar man det lilla yrvädret som äter upp Hår av Hins torrfoder och tömmer vattenskålen över köksgolvet. Mycket skumt.