Smugglosmurf

Idag är vi trötta. Inskolningsdag nummer tre innebar inkluderad lunch. Det gick sådär. Lillfisen var trött och irriterad och ville mest hälla mjölk på golvet och fylla glaset med olika slags mat. Helst potatis. Kycklingen skulle vara på golvet. Det är därför lillfisen är trött. Jag är trött för att jag har ont i magen och har vissa... besvär. Om ni såg en bajsnödig mamma halvspringa nerför Roslins väg igår eftermiddag med en glasartad blick så var det mig ni såg. Jag ska inte gå in på detaljer och sådär, men det var helt enkelt väldigt, väldigt bråttom hem. Mitt magont hindrar mig till min stora förargelse i min nya joggingkarriär. Dels gör det för ont för någon hastigare takt och dels tror jag att det räknas till förargelseväckande beteende att uträtta sina behov där hundarna uträttar sina. Vad nu det ska vara bra för. Fast å andra sidan är det nog rätt skönt att slippa se vuxet folk bajsa i buskarna i parken.

 

Eftersom jag är smyg-hypokondrisk är jag helt övertgad om att jag har fått tarmcancer, men maken lovar att det är något skumt jag har ätit. Eller något jag ådrog mig i Ullared. Kanske någon elakartad bajspartikel som förirrat sig till mitt kundvagnshandtag. Ni skulle bara veta hur mycket såna som florerar. Folk som kliar sig mellan skinkorna och sedan sätter labbarna lite varstans. Jojo. Jag vet nog, jag. Tack och lov är lillfisen aktiverad på dagis, och kan nog leva med att vi bara tar en liten promenad i sakta mak och i närheten av många toaletter i eftermiddag.