Smugglosmurf

Jag minns en tid när långfredagen var just lång. När allt var stängt och allt som gick på tv var evighetslånga filmer om Jesu lidande på korset. Inte så att jag är särskilt religiös, sångtimmen på St Andreaskyrkan aside, men meningen med långfredagen var väl ändå inte att alla affärer skulle ha öppet och att de ska visa femtonhundra roliga filmer på tv? Jag menar, antingen eller. Antingen kör vi hela "sätta-sig-in-i-Jesu-lidande-på-korset-varianten" och tråkar oss igenom 24 timmar av året (eller tolv, för man får väl ändå fortfarande äta och sova?), eller så kör vi all in. Och med all in menar jag att förutom att alla andra affärer har öppet så kan väl även Systembolaget ha öppet? Varför inte? Långfredagen är ju inte bara Jesus och lammens dag, utan även den heliga snapsens dag. Eller är det påskafton? Nåja. 

Själv är jag trött som ett ålderdomshem efter en ganska kymig natts sömn och en uppstigning i en väldigt arl timma. Inte så att dagen på jobbet har tyngt mig något särskilt mycket, då jag liksom flöt lite utöver det ordinära arbetet just idag, men en tidig uppstigning i det arla kan ändå ha en viss uttröttande effekt.

Lillfisen har precis gett upp. Och med "gett upp" menar jag just precis "gett upp". Det tar sisådär 45 minuter att natta henne. In till sista svettdroppen kämpar hon för att hålla sig stående. Ikväll ställde hon sig upp i princip sovandes, för att därefter drössla ner i en liten utmattad bebishög för att slutligen buffas till sömns. De där som säger att bebisar sover typ jämt ska komma hit och ta sig en titt på vårt exemplar. Jag är helt säker på att hon sover precis så länge som det behövs för att hon ska överleva och inte så mycket som en sekund längre.


Såhär såg jag och maken ut innan lillfisen var påtänkt. Maken hade plåtskål på huvudet, jag hade lugg och Isis (lillfIsis?) var fortfarande kattunge. En bild från min skattkammare.