Smugglosmurf

Är man en hemskt dålig mor som inte är pedagogisk och kärleksfull mot sitt barn klockan sex på morgonen? Det är en fullkomligt okristlig tid att vara vaken en lördagmorgon!
Detta är ju som känt makens ordinarie pass, eftersom jag själv lider av ett magnifikt uselt morgonhumör sedan länge. Folk ska helst inte prata, skratta eller för den delen existera i min närhet innan klockan nio på morgonen, alternativt innan jag fått duscha och dricka kaffe. Nåväl, maken var igår ute och svingade ett par bägare och var när dottern bestämde sig för att det var dags att lämna sängen ungefär sådär trött som jag själv brukar vara klockan sex på morgonen. Jag vet inte riktigt varför, men jag förbarmade mig. Och sitter nu här med en dotter som verkar ha lagt fingrarna på ett medelstort amfetaminlager.

Blir man skjuten av modertribunalen om det enda man orkat göra i kommunikativt syfte är att le blekt mot dottern och sagt "Ska du ligga i ditt babygym lite"? Allra helst vill jag att hon ska smittas av min enorma trötthet, så att vi båda kan återvända till sängen i två timmar till. Minst. Och jag har inte varit otrevlig. Bara en smula tystlåten. Och jag har inte blängt sådär på henne som jag ibland gör på vissa kollegor som får för sig att skratta innan klockan ens är kvart i sju på morgonen. Det måste ju ändå räknas som något slags framsteg?


Ni ser ju att hon inte tänker sova på minst en timme. Hon andas som en maratonlöpare och har ögon stora som tefat.