Tristess
Har aldrig gillat helger sådär fantastiskt mycket. Jag har aldrig haft ett måndag till fredag-jobb, utan alltid arbetat helger och obekväma arbetstider. Jag misstänker att det eventuellt kommer att förändras nu när dottern tillkommit, men det återstår att se. Nåväl, min poäng varandes att jag varje lördagmorgon finner mig själv helt utan mening och mål med en nästan trolsk handlingsförlamning och oförmögenhet att ta mig för någonting. Efter att ha slängt ut en patetisk tråd på facebook om att jag behöver roas, det är ungefär allt jag förmår för att ta mig ur helgtristessen, sitter jag här utan en susning om vad jag ska hitta på. Dotterns väska är packad för utfärd, men under mina fötter sitter två betongklumpar. Eftersom varje helg som maken arbetat har känts likadan borde jag ha lärt mig att skaffa planer inför helgerna, men det har jag uppenbarligen inte gjort.
Såhär glada är vi på vardagar.
