Smugglosmurf

Efter en helg av hårt arbete på landet, och med hårt arbete menar jag att jag försökt peta i Isabelle en väldig massa små portioner av olika saker medan värdparet petade i oss lammstek, ost, lax och kyckling, har vi nu lyckligt landat hemma igen. Med hårt arbete menar jag också att det tydligen utfördes någon slags arbete utanför huset, medan vi kvinnor var väldigt 50-talsaktiga och höll oss inne i huset och ägnade oss åt att ta hand om barnen.


På kvällarna kom även männen in för barnumgänge.

Tyvärr blev det lite mer barnumgänge än vi hade tänkt oss. Isabelle valde att ha en av sina sällsynta kvällsvaks-extravaganser. Det innebär att hon efter att ha nattats rekordlänge bestämmer sig för att det inte alls är dags att sova utan snarare att vara uppe ungefär fyra timmar till på ren vilja.  Det ser ut ungefär såhär:

Man ska ju inte klaga och så, för hon är alltid väldigt glad. Förstås. Hon har ju vunnit striden om sömnen. Till slut var alla väldigt, väldigt trötta. Alla utom Isabelle.


Efter att vi alla däckat någon gång runt 23-tiden, till och med Isabelle, valde hon att förskona oss från 05.20-uppstigningen just idag och sov till rekordsena 07.30. För en småbarnsförälder (förutom de lyckligt lottade mödrarna i min mammagrupp vars ungar sover till nio varenda dag) är 07.30 en underbar sovmorgon.

Det lovely med att vakna upp på landet är att svägerskan knackar försynt på dörren när hon vaknar, hämtar Isabelle och låter de utslitna föräldrarna sova vidare eller ligga och läsa fram tills det är frukostdags.
Kalaspuffar intogs av nostalgiska skäl till frukost.