Smugglosmurf

Igår var vi på föräldragrupp på bvc för att lära oss saker. Jag lärde mig att alla de andra ungarna är jätteduktiga och äter sin mat som de ska. Ingen annan äter bara morot och gröt. När jag stämde upp och sa som det var, att min dotter minsann bara äter gröt och morot, så förväntade jag mig instämmande hummanden från de andra föräldrarna. Men det kom aldrig några instämmande hummanden. De äter räkor i vitvinsås och fyra små rätter från den lokala kinakrogen hela bunten. Jag visste det hela tiden.

Jag lärde mig också att hemmet för en bebis är en dödsfälla. De kan dö av att få spisar, bokhyllor och skötbord över sig. De kan sätta bitar av morot, äpple och ballongbitar i halsen och kvävas till döds. De kan äta schampo, diskmedel och salpetersyra (vilket påminner mig. Måste sätta salpetersyran högt upp). De kan klämma sina små fingrar i lådor och dörrar, de kan dra ner dukar med kaffekoppar över sig och skålla sina små huvuden och de kan klättra ur sin spjälsäng och störta med huvudet före mot golvet. De kan pilla in grejer i de elektriska uttagen så att de elstöter sig själva in i dödens rike.

Alltså, när min mamma var tveksam till att jag skulle få skaffa en råtta när jag var tonåring, det var ju ingenting i jämförelse med att skaffa barn! Visst, råttor tuggar på sladdar och kissar lite på golvet, men i jämförelse med vad man behöver säkra hemmet för ett barn är det verkligen en bit kaka att skaffa råtta. Jag menar, hon har ju ändå tre barn. Borde varit det lättaste i världen att säkra hemmet för en liten råttstackare. Nu skaffade vi förvisso den där råttan iallafall (det var min tröst efter skilsmässan. Jag tror vi undanhåller oss från freudianska tolkningar), men vi säkrade aldrig hemmet riktigt. Råttan fick cancer och dog efter ett år, men osäkra söndergnagda sladdar levde vi med ända tills jag tog studenten fem år senare. Ja, nu kom vi nog ifrån poängen lite här.

Jag fick mig också lite genusvidrig kunskap till livs. BVC-sköterskan meddelade oss att små pojkar tycker om att klättra i träd och fastna hängandes i grenar med sina cykelhjälmar som effektiva hängningsanordningar, eller ja, de tycker inte om att bli hängda, men de gillar visst att klättra i träd. Själv var jag just då upptagen med att hindra Isabelle från att misshandla en av de andra ungarna med ett gult plastlock, men en av de andra mammorna upplyste som vänligast bvc-sköterskan om att det även finns små flickor som gillar att klättra i träd.


Denna fina affisch meddelar vad våra barn kan svälja som är ytterst olämpligt och vad man ska göra ifall de sväljer det. Den pryder nu vårt kök i all sin prakt.