Smugglosmurf

Jaha. Då var det visst dags att gå ner i vikt då. Nu har det hänt. Igen. Någon har tagit mig för gravid när jag definitivt inte är det. Förra gången det hände var under vår första köksrenovering. I två veckor hade jag och maken överlevt på hamburgare och pizza (en gång sushi, men jag tror inte sushin hör hemma i den här berättelsen) när en kollega kom med kommentaren: "Åh, vad roligt! Växer det en liten bebis därinne?".
Därefter tog jag mig i hampan och började träna. Hon fick dock aldrig glömma sitt klavertramp. Jag tror att nästan alla jag jobbar med kan namnge den kvinna som så magnifikt stoppade sin stora fot i sin ännu större mun (självklart ingen Lungspecialistare utan en kollega från annan medicinavdelning. Allmänmedicinare är ju ofta lite plumpa i sättet som ni alla säkert vet).

Det var då. Idag var det som sagt dags igen. Med andan i halsen stressar jag ner i tvättstugan för att hämta tvätten, tio minuter sen. I tvättstugan står grannen. Jag ursäktar mig femtontusen gånger för att jag är sen. Hon försäkrar att det är lugnt. När jag tar tvätt ur torktumlaren säger hon något om att det förstås blir mycket tvätt med en liten bebis. Sedan kommer det: "Och du ska redan ha en liten bebis till ser jag!"
När någon säger så vill man faktiskt dö en liten smula. För alla vet vad det betyder. Det betyder att man är tjock som att man är i femte månaden. För man måste vara säker när man säger att någon är gravid, och säker är man i femte månaden och i femte månaden är man TJOCK.

Jag kan dock glädja er med att kvinnan skämdes rätt rejält över sitt misstag. På mindre än femton sekunder hade hon utvecklat en knallröd ansiktsnyans, kallat sig själv tjock och mig "så smal för övrigt" (whatever that means). Jag försöker se det roande i att hon skämdes så mycket att hon pratade mer med mig på fem minuter efter sitt klavertramp än hon gjort det senaste året, men faktum kvarstår. Efter jul är det dags att börja spinna igen. Hos nazist-Lasse. Suck.