Smugglosmurf

Idag var jag och Isabelle på Netto på Regementsgatan. Alltid en uppiggande aktivitet. Slottsstadens invånare är en fenomenal mix av stressade småbarnsföräldrar och pensionärer som står med ena rollatorhjulet i kistan. Eftersom det inte händer så mycket i pensionärernas liv piggar de upp vardagen med att gå och handla på Netto samtidigt som normalt folk slutar jobba. Nu är det förvisso alltid kö på Netto, men vid 16-tiden och framåt snackar vi köer av episka proportioner. Så en sisådär 15.15 börjar de klä på sig i sina brunprydda hem för att få gå ner och bli av med frustrationen över sin ensamhet genom att anklaga småbarnsföräldrar för både det ena och det andra. I tell you, det är roligare än bio!

Jag brukar inte bråka. Jag är inte sådär passivt aggressiv som jag varit innan, utan njuter nu av att studera aktivt passivt aggressiva (om ni fattar). Ofta handlar bråken om ganska triviala grejer, typ att mamman som just hämtat sina fyra ungar på dagis och försöker sköta veckoinhandlingen samtidigt som hon försöker förhindra att tre av de fyra ungarna välter ner alla läskburkar från hyllan och käkar upp allt smågodis, har råkat ställa sin barnvagn precis där farbror Arvid ska gå förbi med sin käpp. Då muttrar farbror Arvid, argt men ändå lite sådär smånöjt över att han hittat något att bli arg över, om nonchalanta småbarnsmödrar som bara tänker på sig själva. Då brukar småbarnsmamman lacka ur fullständigt och säga något elakt till farbror Arvid, som fortsätter muttra något till svar under sin gubbkepskant. Ni fattar.

Idag var det dock inte en småbarnsmor som mötte farbror Arvids vrede, utan den unga kvinnan som pratade i mobiltelefon som mötte faster Astas enorma vrede. Tyvärr var jag lite för långt ifrån och kom in lite försent för att få beskåda hela grälet i sin helhet, men det var ungefär såhär:
Unga kvinnan i kön pratade i mobiltelefon när hon kom fram till kassörskan. Detta irriterade faster Asta så till den milda grad att hon, ganska högt, ropade några väl valda ord om hur man ska skynda sig när man väl kommer fram och absolut inte prata i mobiltelefon. Varför man har så fenomenalt bråttom när man ändå bara ska hem till sitt bruna hem och sitta i sin fåtölj förtäljer inte historien, men Asta hade i allafall vanvettigt bråttom och hade absolut inte tid med att inhandlingen tog 30 sekunder längre än hon tänkt sig. Vad hon inte anade var att unga kvinnan som pratade i mobiltelefon blev lika jävla arg som hon själv, varpå grälet blev pretty högljutt och I kid you not att smockan faktiskt hängde i luften. Till slut klappade kassörskan händerna för att få deras uppmärksamhet och meddelade damerna att det finns viktigare saker här i världen än en saktmodig kö, varpå hon tillkallade extra personal för att "hindra tredje världskriget från att bryta ut".

Själv stod jag bland frukten och valde ut äpplen i allsköns ro och Isabelle satt i sin vagn och pruttade med munnen. Det har hon gjort hela dagen. Och nu är hon övertrött och vägrar sova, så det här blogginlägget har tagit sisådär halva kvällen att skriva. Där fick jag för att jag valde att äta korv Stroganoff innan vi började natta henne. Jag har förlorat fokus märker jag nu. Någon som har tips på vad man gör med ett övertrött barn?

(Apropå Stroganoff har jag funderat på om man skulle börja irritera folk genom att betona "noff" istället för "stro" i korv Stroganoff. Det skulle låta ungefär såhär: "Åh, vilken underbar korv StrogaNOFF du har lagat!" Förstår ni vad störigt det hade varit? Så hade man låtsats att det är så det uttalas i den tjeckiska byn StrogaNOFF där rätten har sina rötter. Fast det har den ju inte. Om jag just råkade hitta på något som var sant. Och det vore osannolikt. Nu är det dags att ägna alla hundra procent av uppmärksamheten på maken och nattningsprocessen av dottern.)