Mormor sökes
Vad gör man då? Låtsas som ingenting och ignorerar det som är? Jag älskar att blogga (även om ni, ack trogna läsare, är ganska dåliga på att kommentera, så ser jag att ni läser iallafall) och känner mig lite halv när jag inte gör det. Så ni får ta del av detta, trots att det är rysligt privat och alldeles fruktansvärt. För jag måste skriva det, och hoppas på att det känns bättre efteråt och att jag snart kan resa mig över det hela och börja blogga som vanligt igen.
Jag tänker inte gå in på några detaljer direkt, men försäkrar er om att jag inte är någon hemsk människa. Jag knarkar inte, stjäl inte, är inte elak mot barn (eller vuxna för den delen. Om de inte förtjänat det, vilket händer väldigt sällan). Jag försöker ställa upp för min familj och mina vänner. Men såhär är det:
Min mamma tar, från och med i söndags, en "time out" från mitt liv, och därmed effektivt även från sitt barnbarns liv. Från nu och fram till januari. Minst. Sen får hon se hur hon känner sig. Jag får väl ringa om det "är något väldigt viktigt", men helst inte. Vad är viktigt? När Isabelle säger mamma för första gången? När hon har doppat huvudet på babysimmet för första gången? När hon ställer sig upp och håller tag i soffbordet?
Jag och min mor har inte ett helt oproblematiskt förhållande, men trots övervägande att bryta med henne då och då, har jag beslutat att jag vill kämpa vidare, för att jag vill ha henne i mitt liv. Och framför allt i Isabelles liv.
Hur gör man när mor och mormor bryter? Jobb 1 är förstås att acceptera. Jobb 2 är att försöka förstå, och det är det jag sysslar med nu, febrilt, sedan i söndags. Jobb 3 är att bestämma sig för hur man ska reagera när hon beslutat att hennes "time out" är över. Är det bara att välkomna henne in i våra liv igen då? Den stora frågan kvarstår: Vilken mor bryter kontakten med sitt barn?
Min egna familj, som är alldeles underbar.
Till föga hjälp såklart, men du är inte ensam. Hämta styrka hos din man och din fantastiskt vackra lilla tjej. Kram
Jag har brutit konyakten med mina föräldrar, syskon och resten av släkten. När folk ifrågasätter att man kan göra så säger jag att jag aldrig valt dem. För mig är självvalda relationer alltid viktigare än att man råkar vara släkt. För mig var det en enorm befrielse att bryta med dem som hela min uppväxt gjort mig illa, att inte tvinga mig att behålla relationer jag bara mår dåligt av. Men jag tycker det finns en stor skillnad när det är mamman som bryter. Din mamma har trots allt valt att ha barn och då har man väl en viss skyldighet gentemot dem. Inte lätt!
Amanda
usch nu får jag ju alldeles ont i magen :( Söta du, tycker att du ska göra det som känns bäst för dig. Förstå kommer du aldrig att göra, acceptera är kanske bäst (fast det gör så fasligt ont)och den dagen hon hör av sig får du se hur du känner. Fram tills dess har du ju en underbar familj hemma i lägenheten och vad jag förstår även på makens sida. Njut av dem och till sist så är ju så att den största förloraren här är din mor som inte förstår hur fantastisk du och din familj är.
Kram kram
Darling! Du har din helt ljuvliga alldeles egna lilla familj och vänner omkring dig, det är allt du egentligen behöver. Kram
Er relation har varit komplicerad i många år som jag har förstått det. Men jag kan verkligen inte förstå vad som rör sig i hennes huvud och vad som enligt henne skulle vara en tillräckligt bra anledning till ta en "time out" från att vara mamma. Skönt att du och Peter har en egen liten familj plus hela din utökade familj från makens sida. Men jag förstår samtidigt att de inte riktigt kan ersätta din mamma. Att få höra från sin egen mamma att hon vill ta en time out från en måste vara bland det mest smärtsamma som kan hända en. En mamma ska ju älska en villkorslöst och utan förbehåll. Hon måste ha något allvarlig problem med sig jälv.
Riktigt tråkigt, Johanna....
Jag bröt med min far redan när vi bodde i Skåne. Åren som gick därefter var lugna, befriade från utbrott, bråk och ångest. Men i november förra året dog han. I januari i år stod jag på en askspridningscermoni på Teneriffa med två halvsyskon jag aldrig mött och undrade över en far som jag aldrig känt eller kommer att förstå. Kvar finns bara papper, foton och halvfärdiga brev som låg kvar i hans lägenhet. Jag kommer aldrig att få reda på varför det blev som det blev.
Vissa människor är svårare än andra. Men så här i efterhand tänker jag att man kanske vill ha dem i sitt liv ändå, precis som du skriver. Man biter ihop och har överseende med allt det andra. Och då har du ju faktiskt gjort allt du kan. Mer kan du inte göra. Jag önskar nog att jag ändå hade agerat mer som du, när jag ser tillbaka på det i efterhand.
Så jag tycker du ska vara stolt över dig själv - du har tagit det beslut som åtminstone möjliggör en relation. Då är du den vuxne i den här relationen.
Jag blev så berörd och utan ord när jag läste det du skrivit. Speciellt när jag tänker på hur mycket jag älskar min egen dotter. Allt jag kan säga är kram och ta vara på de som vill bli älskade av dig!
Så himla fruktansvärd dålig tidpunkt att bryta med sitt barn, precis när man får barnbarn. Iofs finns det väl ingen bra tidpunkt, men det känns verkligen extra sorgligt dumt att trassla till det så med en nybliven mamma. Ush!! Kanske finns det skäl som skulle göra att det går att förstå mer än kanske förnuftsmässigt (ex depression), kanske leder det till något bättre i längden för dig, för alla. Men det känns bara inte rätt alls att göra så som förälder och de flesta föräldrar gör inte så. Så vilka som gör så, det går nog inte ens att generalisera så mycket om, tänkte på en bok jag läste nyss, Döden och & Co av Lukas Moodysson, han hade en pappa som övergav. Har inte läst din blogg så länge så vet inte om du läser böcker, finner tröst med andras erfarenheter? På ett vis spelar det ingen roll hur andra har det, men kanske finner du det tröstande att veta i fall fler har likande erfarenheter, därför nämnde jag den boken. Tillåt dig att i alla fall inte bestämma dig för hur du vill reagera när hon vill ha kontakt igen, eller låt dig i alla fall få ändra ditt beslut när som helst du vill.
