Om 34 år
Idag har jag varit rökfri i ett år och en vecka. Jag är egentligen en människa som helt saknar karaktär. Jag älskar vin, alltså dricker jag vin nästan varje dag. Jag älskar cigaretter, alltså rökte jag 20 cigaretter om dagen. Jag älskar mat, alltså äter jag mycket mat utan att tänka nämnvärt på hur det påverkar mig. Sådär orättvist, så som alla människor hatar att höra, så har graviditetskilona formligen rasat av min kropp utan att jag gjort mer än att gå helveteslånga promenader. Jag har inte ens behövt anlita spinningnazist-Lasse på Friskis och Svettis. Han är annars en jävel på att få ens kilon att försvinna på ett långsamt och plågsamt sätt medelst tramptag på spinningcykeln.
Sen är det rökningen. Man kan inte röka när man är gravid. Inte på 2000-talet. Sen tänkte jag liksom under graviditeten att jag ju alltid kunde börja igen efter förlossningen. Men när dottern väl kommit ut insåg jag med stor sorg att man ju inte kan röka när man har en bäbis. Plötslig spädbarnsdöd och whatnot. Dammit. För jag är fortfarande fruktansvärt röksugen. Efter ett år och en vecka tänker jag fortfarande på cigaretter så gott som dagligen. Till kaffet, till vinet, efter frukosten, till telefonsamtalet. En cigarett passar alltid in. Men nu har jag bestämt mig. Jag ska börja röka igen. När jag fyller 65 ska jag börja röka igen. 20 cigaretter om dagen ska jag röka! Så jag planerar alltså för 34 rökfria år till. Då känns det plötsligt inte lika svårt längre. Fast jag kanske inte kommer att vara så fit som Pink när jag är 65 förstås. 
Bild från posh24.se.
