Smugglosmurf

Idag har jag ringt Försäkringskassan och ätit humble pie. Det hela började med att jag var på 401:a platsen i telefonkön, men eftersom de faktiskt erbjuder sig att ringa upp får man nog ändå säga att det gick relativt smidigt till. Jag fick tag på en sträng handläggare tror jag. Hon lät väldigt barsk och oresonlig och väldigt "kanske får du pengarna i slutet av april, kanske får du dem i slutet på maj." Efter att jag tre gånger sagt att det hela var mitt fel och att jag tog fullt ansvar för att jag var en klumpig och ovärdig människa (fattades enbart att jag erbjöd mig att ordna en steningsceremoni av mig själv på Stortorget) mjuknade kvinnan något och bad mig vänta i luren. Efter ett par minuters väntan återkom hon med beskedet att jag skulle få mina pengar i slutet av april trots allt. Jag krälade ytterligare i stoftet, tackade 500 000 gånger och försäkrade henne om att jag lärt mig mycket av mitt misstag och aldrig mer kommer att göra om det. Tur att jag inte är en människa som har svårt för att erkänna när jag har gjort fel iallafall. Är fortfarande inte nöjd med att behöva förlita mig på Försäkringskassan för försörjning, men nu känns det iallafall lite bättre. Silverkanten idag är att vi äntligen kan köpa en fotpall till vår soffa, eftersom försörjningen nu är tryggad.

För övrigt kan bäbisen komma när den vill. Idag har till och med fönsterna i vardagsrummet blivit putsade. Inte för att bäbisen kanske bryr sig överdrivet mycket om det, men jag gör det.