Smugglosmurf

Om jag hade hittat mickepocken som jag laddar över bilder från kameran till datorn med någon förbenad gång, så hade ni just nu istället för att läsa detta kunnat glädjas åt bilden där jag balanserar ett vinglas på min gravidmage (no hands!). Men nu är det så att jag letat efter tidigare nämnda mickepock i snart tre veckor utan att lyckas hitta den, och då har vi ändå två stycken. Sådant är livet när man tre gånger i veckan plockar undan allt trams som ligger och skräpar inför lägenhetsvisningar. Fram till dess får ni hålla till godo med tråkig text om hur jag balanserar vinglas på gravidmagen istället för att få se the real thing på foto.
Bara för att klargöra: Det var makens vinglas som balanserades och ej mitt. Jag hade i mitt nuvarande tillstånd varit en fullgod medlem av IOGT-NTO. För första gången i mitt liv.

Annars har dagen varit Nobeltorg-esque med allt vad det innebär. Aldrig en tråkig minut. Glädjeämnet stod kära kollegan för efter en relativt miserabel morgon. Jag fick en chokladkaka Vintervit som genast lyste upp vardagen med sin himmelska smak. Ska lägga upp ett lager innan de går ur sortimentet!

Nu tittar jag på Idol och lyssnar på makens kommentarer. Mest underhållande hittills var den mycket trovärdiga imitationen av hur Olle ser ut på scenen. Lyckligtvis är jag inte på mitt sämsta graviditetshumör. Det var jag för några veckor sedan, då maken otursamt nog valde att racka ner på Peter Jihde. Jag brukar inte hysa några speciella känslor för Jihde i vanliga fall, varken bra eller dåliga, men just den fredagen var känslorna tydligen mycket varma och min beskyddarinstinkt som en björnhonas. Peter lämnade rummet, med all rätt och jag coolade ner mig (på nätta 55 minuter) och fick ödmjukt be om ursäkt. Inte alltid helt stabilt att vara gravid...