Spackelskrapa
I och med att lägenhet nr två blev vår i måndags startade hektiska dagar. Jag är numera sjuksköterska by day och tapetskrapare by night. Den tid som inte spenderas på jobbet spenderas i nya lägenheten med spackelskrapa i högsta hugg. Ingen kunde tro att jag skulle ta mig för denna arbetssyssla med sådan entusiasm, men det visar sig att någon slags nesting-instinkt för oss och kommande Einar har infunnit sig. Eller vänta nu, skrev jag verkligen entusiasm? Jag tror inte det finns någon mer frustrerande arbetsuppgift än just tapetskrapning. Iallafall inte när tapetlagerna är fem till antalet och de verkar ha använt superlim till tre av fem lager. Entusiasm är således fel ord, men Einar är snarare den som motiverar mig till att få bort tapet-jävla-lagren.
På måndag kallar vi in den som ska få göra det roliga, dvs spackla, måla och lägga nya golv. Snålhet hindrar oss från att ta in denne man till tapetrivning, annars hade det varit optimalt istället för att själv lägga in tolvtimmars arbetsdagar.
Idag fick vi dessutom glädjen av en bonusuppgift. Stenhård har planerat in lägenhetsvisning med en tjej klockan nio imorgon bitti, så efter jobb, tapetskrapning, matlagande och Aslankärlek fick vi ta oss an det vi numera har fått sådan rutin på att vi knappt behöver yttra ett ord om hur det ska gå till: Visningsstädning. På 29 minuter blankt, 21.00-21.29 har lägenheten blivit minutiöst städad. Minus moppning, men vi moppade inför söndagens visning, så det må vara hänt. Hade lovat mig själv att vara i sängen innan 22, eftersom väckarklockan imorgon ringer 05.25 för fjärde dagen i rad (inte för människor, I tell you). Det blir iallafall innan 22.30. Man somnar ovaggad, dagar som de här.
Humöret är förvånansvärt på topp. På något vis är det bättre att befinna sig mitt i det än att ha det lurande runt hörnan som ett mörkt åskmoln. Nu är det här, och vi hanterar det som krisexperter!
På måndag kallar vi in den som ska få göra det roliga, dvs spackla, måla och lägga nya golv. Snålhet hindrar oss från att ta in denne man till tapetrivning, annars hade det varit optimalt istället för att själv lägga in tolvtimmars arbetsdagar.
Idag fick vi dessutom glädjen av en bonusuppgift. Stenhård har planerat in lägenhetsvisning med en tjej klockan nio imorgon bitti, så efter jobb, tapetskrapning, matlagande och Aslankärlek fick vi ta oss an det vi numera har fått sådan rutin på att vi knappt behöver yttra ett ord om hur det ska gå till: Visningsstädning. På 29 minuter blankt, 21.00-21.29 har lägenheten blivit minutiöst städad. Minus moppning, men vi moppade inför söndagens visning, så det må vara hänt. Hade lovat mig själv att vara i sängen innan 22, eftersom väckarklockan imorgon ringer 05.25 för fjärde dagen i rad (inte för människor, I tell you). Det blir iallafall innan 22.30. Man somnar ovaggad, dagar som de här.
Humöret är förvånansvärt på topp. På något vis är det bättre att befinna sig mitt i det än att ha det lurande runt hörnan som ett mörkt åskmoln. Nu är det här, och vi hanterar det som krisexperter!
Kommentarer
Trackback
