Smugglosmurf

Trots att en natts sömn har gått sedan maken tvingade mig att se Blood Diamond igårkväll känner jag mig smådeprimerad. En fruktansvärd film om hur västvärlden utnyttjar Afrikas befolkning och resurser. Undrar vad Afrika hade kunnat vara om vi inte hade exploaterat dem under hundratals år.

Snart är det dags att åter bege sig till arbetsplatsen. Det ligger i luften att alla är i stort behov av semester. Smågnäll och skitsnack kännetecknar arbetsplatsen just nu. Vinterkräksjukan är trevlig i jämförelse. Jag har, i vanlig ordning, inte blivit smitttad än trots attt jag vadat (nåja, nästan iallafall) i calicikräkningar. Innan det misstänkta utbrottet till och med utan skyddsklädsel. Börjar känna mig lite som Bruce Willis i "Unbreakable". Aldrig får man vara hemma sjuk från jobbet...