Smugglosmurf

Detta är före-bilden. Efterbilden vill jag inte lägga ut på nätet. Ett besök på Malmös uteställe där de vars bäst före-datum gått ut för decennier sedan överbefolkar stället kräver inga små mängder alkohol. Jag har en gång gått nykter till detta ställe och håren på ryggen har ännu inte helt lagt sig efter chocken. Jag har bestämt mig för att göra om det någon gång ur rent antropologiskt syfte, men har ännu inte samlat tillräckligt mycket mod.

Igår drack jag mycket vatten. När jag kom hem alltså, så idag mår jag oförtjänt väl. Jag brukar annars excellera i konsten att vara bakfull i tolvtimmarsstötar. Jag vaknar tidigt och vill ofta sättta på min Madickenfilm till Peters stora förargelse. Jag betackar mig för Freudianska tolkningar om varför just Madicken är valet av film. Jag somnas sedan tryggt till Madicken, vaknar två timmar senare och mår apa. Apmåendet pågår sedan till nästa sänggående. Jag vet inte varför man väljer att göra om samma sak med jämna mellanrum, men nu när man är vuxen (30) har man visst äntligen lärt sig att vatten ska drickas också. Varannan vatten, som Ebba von Sydow säger. Ironiskt nog samma kvinna som blev portad från Stureplan efter att ha varit för full. Do as I say, don't do as I do. Jag gillar sådant. Att diktera regler som jag själv inte behöver följa alltså.

Jag önskar att jag kunde lägga upp en handrörelse som jag fick se igår, men jag får försöka förklara den istället. Bästa datum före 1992 (man alltså) försökte ragga upp mig på avstånd med följande: Höger hand formad som en pistol som han avfyrade snett upp i luften. Till detta lade bäst före-datum 1992 till en käck blinkning. Kan ni se det framför er ungefär? Fruktansvärt! Ni förstår varför man måste uppnå en viss promillegräns innan man får gå in.

Dagen blir vit. Vi har ju bara vitt vin hemma- ha ha ha.