Antikrist hotar med gevär

Igår var jag fruktansvärt tråkig att ha att göra med. Ett hår av hin, eller kanske antikrist. Nöjd och belåten efter en arbetsnatt (det där med nöjd och belåten skriver jag bara för att kontrasten ska bli större) kommer jag hem klockan halvåtta på morgonen för att gå och lägga mig. Sätter på ett avsnitt av How I met your mother som godnattsaga. Noterar förstrött i förbifarten att Peter har kopplat in en gammeldags telefon som står på golvet vid sängen. Den trådlösa telefonen står i laddaren. Bredvid sängen.

När man har jobbat natt tror man att det ska vara lätt att somna så fort man kommer hem, men så är inte riktigt fallet. Måste vara något med promenaden hem och ljuset, men iallafall krävs det lite möda.
Somna lyckades jag dock göra efter drygt ett avsnitt. Och vaknar av KRIGET. Trodde jag iallafall. Det visar sig att det är så den gammeldags telefonen låter. Den är nog designad för hörselskadade som bor i ett mycket stort hus. Jag kan svära på att måsarna utanför tystnade i ett par sekunder i ren förvåning över att någon försökte ta över deras roll som tortyrutövare.
Klockan var nio. Jag hade sovit i max en timme. I luren fanns en man som maken svor på blivit informerad om att jag jobbat natt och att maken bäst nåddes på mobiltelefon under dagen.

Jag är ju till mångt och mycket en underbar människa (framför allt mitt ödmjuka sätt ser jag som min bästa tillgång), men när jag blir arg, då blir jag MYCKET arg, och när jag blir väckt, då blir jag... så arg att ord för att beskriva inte finns. Denne man som ringde ska vara mycket glad över att maken svarade, också han yrvaken kan tilläggas, för de trettio minuter som följde efter den brutala och ofrivilliga telefonväckningen var jag fullständigt rasande. Lite generat så här i efterhand minns jag brottstycken av utbrottet: "Mummel, mummel, skjuta... mummel, mummel, låna mig ditt gevär... mummel mummel... skyldig mig en frukostbuffé... mummel mummel... ska minsann ringa HONOM inatt klockan tre..." och så vidare.

Efter någon halvtimme lyckades jag faktiskt somna om. Vis av erfarenheten hade maken kopplat ur telefonen från andra världskriget, men generöst nog lämnat kvar den bärbara precis bredvid min huvudkudde. Man kan ju inte gärna bli förbannad när någon ringer klockan tre på eftermiddagen, men man kan bli jävligt lack. Så det har jag varit under hela gårdagen, och idén med att låna geväret hängde kvar till långt in på kvällen.

Maken var mycket tyst. Hade gjort frukost med färskpressad apelsinjuice när jag klev upp, lagade middag utan den vanliga (och jag tror mycket retoriska) frågan om vad vi skulle laga till middag (jag säger alltid att jag inte vet, sen säger han att han inte heller vet, sen säger jag spaghetti, och sen lagar han något kulinariskt).
Han skjutsade mig till jobbet. Till slut fick jag ju tillstå att det kanske inte hade varit så trevligt av mig att verbalt hota makens bäste vän med vapen. Nä, inte trevligt alls faktiskt. Frågade om han var redo att ta ut skilsmässa, men det var han lyckligtvis inte. Får nog vara lite lättare att ha och göra med en tid framöver. Tur att jag har bjudit ut honom på dejt ikväll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!