En perfekt dag på Kullaberg. Och parallellt: mer solrosdöd.
Efter att ha sovit onaturligt mycket, eller snarare sovit ungefär lika mycket som en katt, hade jag en omtänksam make som föreslog en tur till Mölle och Kullaberg. Vi bjöd med Kikki och Robert (utan en tanke på hur det är att ha med barn på dödsklippor). Bortsett från ett uppskrapat knä klarade sig alla levande ur situationen. Det är ju trots allt bara danskar som dör på Kullaberg.
Efter klippklättringen blev vi medbjudna till Mellbystrand på middag. Blogg diva extraordinaire har, som synes, piffat till min blogg rejält. Med orden: "Det här är ju enkelt" och "Det här är ju sånt du säkert klarar själv nu när jag har visat dig" pimpade hon till min blogg på detta sätt (efter att jag förkastat massor med grejer genom att kalla dem brudiga). Det tog bara fyra timmar för att få den att se ut såhär.
För övrigt. Trodde ni att solrosen var död innan, kolla på bilden nedan. Hade den solrosen varit ett barn hade ni ringt Socialen ASAP. Detta har alltså hänt på mindre än tolv timmar. Hjälp mig!!
Hahaha! Fyra timmar? Hoppla, tiden flyger när när man har roligt! Kullaberg var som M Montazami skulle säga: LOVELY! Tack för att ni tog med oss.
Aaaah, kullaberg! Ser görmysigt ut som vi säger häromkring. (Mot=trafikplats, glöm aldrig det!) Vad gäller solrosen kan jag bara beklaga, måste vara ett måndagsexemplar. De ska ju gilla soliga lägen, det är ju därför det heter SOLros för faaaeen.
