Smugglosmurf

Idag var det åter dags för arbete. Gick dit med nästan lika tunga steg som om jag gick mot min egen avrättning. Inte för att jag ogillar mitt jobb, snarare tvärtom. Jag gillar merparten av mina kollegor (70-30) och jag gillar merparten av våra stammispatienter (98-2). Det är bara det att just nu är jag i ett enormt behov av semester kände jag efter att ha haft den senaste veckan ledig.

Dagens arbete har varit tungt med tanke på att jag inte jobbat dag på nästan en månad. Det var inte stressigt, men jag lyckades göra det stressigt för mig själv eftersom jag den senaste månaden (på arbetstid) lyckats läsa fler böcker än vad jag gjort det senaste året. När man jobbar dag läser man inte så mycket böcker. Inga böcker alls faktiskt. Idag har jag alltså mest virrat runt som en yr höna utan förmåga att prioritera. Tur man har vettiga arbetskollegor till hjälp.

Idag, efter bara fyra år på samma arbetsplats, lärde jag mig att vi har en hylla för ögondroppar i läkemedelsrummet.
"Har du kollat på hyllan för ögondroppar?"
"Eeeh... nä. Har vi en sån?"
Löneavdrag? Eller bara rent och sant ointresse för ögondroppar?

Idag fick jag kommentaren: "Jag har inte läst något om vin på länge i din blogg. Är du gravid?"
De polska stickorna indikerar nada kan jag meddela och vin är fortsatt ok att konsumera fritt. Nu är det ju dessutom sommar. (Och när det inte är sommar är det ok att trösta sig med ett glas. Även en måndag. Eller kanske torsdag eller onsdag.) Mer jobb imorgon bitti. Varför går man aldrig och lägger sig tidigt när man behöver det?

P.S. Imorse skar jag mig allvarligt på ett häftstift i Sydsvenskan. Händer sådant bara mig? Nu kan jag inte använda vänster pekfinger alls. Tror eventuellt i behov av amputation...