Ve och fasa och Norénska tragedier
Det har visat sig att barn går in i en viss fas när de är ett och ett halvt. Fasen kallas allt är fel-fasen och är en fas som driver föräldrar till högt blodtryck med pulserande vener i pannan som resultat. Dagarna börjar tidigt. Idag kvart över sex. Man leds att tro att dagen ska bli bra precis i början. Glädjen över att stiga upp är stor. Hos fisen alltså. Föga i min bok. Speciellt inte med tanke på det där tredje glaset vin som dracks igårkväll. Men den går snabbt utför (även för fisen). Snart blir man varse att klossarna är dumma, kritorna beter sig inte som de ska, och när man inte får bita av stråna från sin tandborste för att sedan placera ut dem på olika gömställen i lägenheten, då är tredje världskriget igång. Norén, släng dig i väggen. I detta hem sker de stora tragedierna. Man får inte kasta ner saker i toaletten, inte springa runt med datorn, inte bita sönder tandkrämstuber och inte proppa munnen full med ögonskugga. Your average helvete på jorden. Efter en förmiddag av att bara säga nej och därefter ha lyssnat till efterföljande ilskna femminutersvrål är jag nu redo för en kväll på jobbet. Jag vet inte, men det känns lite som att jag ska iväg på semester.
Ändå skönt att höra att fler har det som vi! Gustav kan konsten att gråta stora tårar när det inte går som han vill minsann.
Kram!
