Smugglosmurf

Åh vad jag älskar min dotter! När hon ser den här bilden säger hon: "PAPPA!".

 

Och när hon ser den här bilden säger hon... MAMMA!

Tack. Tack så hemskt mycket, älskade barn.

Efter att ha varit i ett hem som är så långt ifrån barnsäkrat som ett hem kan vara, det vill säga fullt av ljusstakar, tävlingscyklar och glasbord är vi nu åter i hemmets trygga vrå där nu inte ens frigolit kan hittas och stoppas i munnen. Tror jag iallafall. Vi slappnar av rätt mycket båda två.

Jag säger ju att hon kommer att få Nobelpriset en dag! Vad behöver man mer på en promenad? Telefon, solhatt, spännband, en boll och en ring. Smart!

Föreställningar jag hade om sjuka barn innan jag fick barn:
1. De sover mycket.
2. De ler matt medan man baddar dem på pannan med blöta handdukar.
3. De sitter sött och äter kanelbullar och dricker saft i köket.

Föreställningar jag hade om föräldrar till sjuka barn innan jag fick barn:
1. De sitter mycket framför tv:n och äter choklad.
2. De baddar febervarma barnpannor med blöta handdukar.
3. De donar och bakar i köket med fin femtiotalsschalett på huvudet.

HUR DET VERKLIGEN ÄR (och tro mig, jag har mer erfarenhet av detta än av mycket annat):
1. De sover. Och när jag säger att de sover så menar jag att de inte sover ett endaste dugg.
2. De vill inte baddas på pannan med några blöta handdukar. Det kommer nämligen i vägen för de vilda lekarna som försiggår precis som vanligt.
3. De äter ingenting. På sin höjd lite välling. Och en kvarts portion gröt i utbyte mot att en tidning fick smulas sönder och kastas på golvet under tiden.

Själv har jag alltså ätit inte så mycket choklad framför tv:n, inte baddat någon het panna, inte sovit mer än i 30-minutersstötar det senaste dygnet och jag har förbaske mig inte haft någon lust att sätta någon femtiotalsschalett på mitt huvud. En kanelbulle hade varit gott, men inga sådana har bakats heller. Jag har däremot bytt fem blöjor med sjukbajs (fråga inte. Tro mig, fråga inte) och fascinerats över att lillfisen som sovit precis lika lite som jag själv har energi till att ranta runt hela lägenheten med 39 graders feber. Är det jag som börjar bli gammal?

Ok, för ett par dagar sedan blev jag utmanad av Antigonish och har till och med börjat svara på det en gång för att direkt inse hur svåra frågorna var och suddat ut hela kittet och loggat ut mig. Men tyvärr har jag svårt för att släppa en utmaning, så nu ger jag mig på det igen.

1. Vilken är din bästa egenskap?
Gud. Varför är det alltid så svårt att skriva något positivt om sig själv? Jag är ödmjuk. Det är jag faktiskt. Jag gör sällan fel, men när jag någon gång faktiskt mot allla odds gör det så är jag väldigt duktig på att be om ursäkt. (Det här ser inte ni, men nu sitter jag och skrockar belåtet för mig själv.)

2. Vilken är din sämsta egenskap?
Att jag är passivt aggressiv. Det irriterar mig att jag inte kan sluta vara det, även om jag faktiskt försöker att tänka på det mycket. Kan till exempel irritera mig outsägligt mycket på folk som cyklar på trottoaren och går in i mig på stan. Är dålig på att bara rycka på axlarna åt sånt.

3. Hur tror du att din omgivning ser dig?
Det undrar man väl alltid. Jag tror nog att folk ser mig som lite hård. Jag tror också att folk kan känna att de har svårt att komma mig inpå livet, vilket nog beror på att jag har ganska svårt för att vara mig själv med folk jag inte redan känner väldigt väl.

3. Favoritmat?
Något med spagetti är en klar favorit. "Något" kan vara allt från en klassisk bolognese till en gräddig köttsås.

4. Bästa semesterminne?
Helt klart min och makens bröllopsresa. Tre dagar i Rom och elva dagar på lyxhotell i Sorrento. Vi åt gott, drack massor med vin, badade, solade och spelade yatzy.

5. Värsta semesterminnet?
Första gången jag och maken slutade röka sparade vi de pengar vi tidigare lagt på cigaretter i en whiskeyburk. På ett halvår blev det rätt mycket pengar, och vi la dem på en resa till Tunisien. Hotellet sades vara fyrstjärnigt. Till frukost hade de koncentrerad saft som de låtsades vara juice. Vid skinkan satt det ett foto på en smutsig gris i en svinstia. Lite sådär "Vi får väl servera det här äckliga köttet från ett orent djur, men se bara! Se på bilden vad det är för äckligt djur ni sitter och smaskar i er! Jojo, smaklig spis, för all del, smaklig spis! Men till himlen kommer ni minsann inte!"

Dag två kände vi oss tvungna att byta rum, då vårt underbara rum med utsikt mot havet varit lite som en nattklubb, då en tunisisk herre med mikrofon och ett antal andra människor varje kväll (tydligen) körde ett "spectacle" som var tämligen högljutt och från vår sida vanvettigt ouppskattat. Vårt nya rum med utsikt mot en bullrig och högt trafikerad gata var mycket bättre dock. Bättre ur ett ettstjärnigt-billigt-hotell-i-Paris-synvinkel. Och det faktum att vi kunde sova en liten smula bättre.

Den tunisiska maten smakade inte bara illa, utan gjorde oss också magsjuka. Tyskar snodde de bästa platserna vid poolen klockan fyra varje morgon och man blev visiterad varje gång man gick in på hotellet efter att ha varit på stan, för man fick inte ta med sig något ätbart eller drickbart in på hotellet. Inte minsta vattenflaska eller chipspåse. Det tunisiska vinet smakade anus och annat vin fanns inte att uppbringa vad det verkade. En kväll började jag och maken dessutom diskutera politik och blev så sura att vi inte pratade med varandra på ett helt dygn. Jag kan också meddela att det rökstopp som föranlett resan fick sitt effektiva slut just på denna resa. Herrens vägar är verkligen outgrundliga.

6. Fulaste plagget du äger som du trots allt inte kan slänga?
Jag är ganska duktig på att slänga saker faktiskt. Kommer inte på ett enda. Däremot är jag legendariskt duktig på att köpa kläder som är för tighta och får mig att se ut som en stoppad korv. Det borde jag verkligen sluta med.

7. Din största inspiration/förebild?
Så svårt. Just nu handlar mycket om hur man är en bra mor. Isabelle är ju fortfarande liten, men jag tänker mycket på hur jag vill att hon ska ha det under sin uppväxt och hur man gör för att uppfostra en stark och självsäker människa. När jag var liten hade jag en dagmamma som var helt underbar. Kärleksfull, varm och glad fick hon mig att känna mig som en i familjen och idag när jag tänker på hur en bra mamma är, så är det hennes ansikte jag ser framför mig. Hon har två egna döttrar som idag är vuxna, och jag har alltid varit lite, lite avundsjuk på dem som fått växa upp med en sådan underbar mamma. Just sådan skulle jag vilja vara som mor.

8. Något du inte skulle göra ens för en miljon?
Vika ut mig. Jag tycker att utvik är att sälja ut alla kvinnor och nedvärdera oss som människor. Jag förlorade all respekt för blondinbella när jag hörde att hon vikt ut sig. En ung tjej med åsikter och entreprenörsanda som bara understryker gamla mossiga värderingar om att kvinnor ska bedömas efter sitt yttre. Jag vet att hon menade att göra motsatsen, men bara behovet av att en kvinna ska behöva vika ut sig överhuvudtaget gör mig matt. Hon har uppenbarligen inte fattat ett skit, och det gör mig ledsen.

9. Hur ser ditt liv ut om 15 år?
Åh, om 15 år sätter jag klockan på 04.30, går upp och dammsuger och spelar lite trumpet utanför Isabelles rum innan jag går och lägger mig igen och sover till elva.

10. Något du ångrar?
Att jag inte tog skolan på mer allvar och satsade på toppbetyg. Jag fattade nog aldrig riktigt det där med att det var viktigt att plugga för att kunna bli något bra i vuxen ålder. Nu går jag här och dregglar i Fridhems villakvarter och undrar vad man gör för att ha råd med så fina hus.

Och nu, mina vännner, nu är det ER tur! Alla som känner sig manade har nu den underbara uppgiften framför sig att svara på följande tio frågor:

1. Vad irriterar dig mest av allt?
2. Vad är du rädd för?
3. Hur gör man dig riktigt glad?
4. Om du var en kändis, vem skulle du vilja vara då och varför?
5. Vilken artist tröttnar du aldrig på att lyssna på?
6. Vilken är den finaste komplimang du någonsin fått?
7. Vad skulle du jobba med om du fick välja helt fritt?
8. När grät du senast?
9. Den bästa tv-serie som någonsin gjorts heter?
10. Finns det någon bok du läst om mer än tre gånger och i såfall vilken?

Idag har maken varit ledig från jobbet, och då säger vi hazaa! Lillfisen firade med att vakna 05.40. Då sa vi inte hazaa, men eftersom vi varit två om barnomhhändertagandet fick alla inblandade sova allt vad de behövde innan klockan elva. Därefter har vi med en överpackad väska spenderat hela dagen i solen. Vasa? En bildkavalkad säger ni? Här kommer den!

Lunch på makens jobb. Majs och typ tre skedar lax accepterade fröken till lunch idag. Men glad var hon! Ganska fascinerad verkade hon också vara av herr Ranelid som satt vid ett bord i närheten. Han sa ingenting om att vi skulle bära vår dotter som den sista droppen vatten eller nånting, men jag antar att han tänkte det för sig själv. Eller så tänkte han att hon var ett litet mirrrrrrrakel som åt majskorn men inte jordgubbar. Fast det är ju sånt vi aldrig kommer att få veta säkert.

Ankmatning.

Känner igen minen?

Sen var det dags för en liten akut-nap för Isabelles del, under vilken vi passade på att köpa en äggklocka eftersom den gamla förorsakats, men därefter var det dags för lite parkhäng, under vilket bägge föräldrar var väldigt tacksamma för att solhatten fick sitta kvar på bebishuvudet hela tiden. Bara en sån sak, liksom.

Och innan den stora Henrik-tog-ifrån-mig-iPhonen-jag-lekte-med-och-ringde-upp-folk-ifrån-katastrofen lyckades vi fånga den här bilden. Inga bilder togs under själva katastrofen. Den var mer som ett epilepsianfall, det vill säga gör vad du kan för att undvika att bebisen skadar sig själv under utbr... förlåt, anfallet.

Efter ett glas retsina på Kamaki på vägen hem, för att kompensera för alla de glasen retsina vi inte fick dricka förra sommaren (hard blow!) gick vi hem och åt middag på vår balkong. Lillfisen åt svindyr Hipp-mat på burk, men gillade nog ändå bäst att äta vår spagetti.

Idag har föräldraledigheten behandlat mig långt bättre, kära vänner. Jag antar att jag igår behövde liksom slängas i på den djupa änden för att inse situationens seriositet. Eller nåt. Idag har lillfisen varit alldeles charmerande trevlig nästan hela dagen. Hon har till och med ätit utan att gråta! Inte mycket mat, men ändå tycker jag att mat utan gråt räknas som en ganska stor succé. Nu sover hon som en liten prinsessa efter en tiominutersnattning och den hulda modern har hällt upp ett litet glas vin till sig själv, ety imorgon är maken ledig och har lovat att gå upp med lillfisen när hon slår upp sina himmelsblå. Höga berg och djupa dalar, den där föräldraledigheten.

Förresten, jag har ju glömt meddela att:

det gick såhär bra på hemtentan! 19 av 20, jojo, inte helt illa pinkat om man får tycka något själv.

Idag hoppas jag på en dag av mindre trots och raseriutbrott. Hon har dock redan haft två större utbrott, så jag är inte helt optimistisk eftersom klockan trots allt bara är åtta på morgonen. På agendan idag står parkhäng på filt. Förhoppningsvis orsakar detta inte så många utbrott, men jag återkommer i den frågan.

Alltså, det här med att vara hemma och ta hand om barn. Ingen bit kaka, I tell you! Jag är helt utmattad efter en dag av matvägran under frukost, lunch och middag. Det enda som passerat läpparna utan protest har varit sådant som kommer på flaska. Nu sover den lilla marodören, som dessutom kommit i någon slags trotsålder och timmarna innan sänggåendet har velat ha allt hon inte kan få (typ glasburkar, knivar och tavlor) och när hon inte fått det kastat grejer runt omkring sig, bankat med grejer i bordet och kastat sig handlöst baklänges mot golvet med huvudet först. Pust och stånk, I tell you! Denna hulda moder är helt slut.

Ett av dagens mer uppskattade ögonblick.

Nya lära-gå-skorna var också ett uppskattat inslag. De kostade dessutom nästan lika mycket som mina Converse-skor.