Stockholm
1. Den äppelskrott (skrutt?) som Linköping-avstigen medpassagerare slängde för två och en halv timme sedan som nu avger en specifik stank av rutten frukt i hela vagnen.
2. Den rundlagde man som sitter snett emot mig som stirrar på mig med jämna mellanrum. Han ser förvisso ut att vara en harmlös, trevlig man och han sitter vid gången, reser baklänges och har inget att läsa/göra. Känns dock som att jag är narr/skådespelare och borde underhålla honom på oklart sätt.
En sak irriterar säkert andra passagerare besinningslöst:
Mamma packade ner lite rökt lax till mig som matsäck. Rökt lax luktar. För mig gott, men för andra kanske lite som rutten frukt luktar för mig. God lax att äta, och nu ligger förpackningen och putsar ut sin doft i vagnen. Tur har hörlurar och lyssnar på Pulp så att jag inte hör eventuella pikar.
Stockholm har varit riktigt bra. I måndags bjöd mamma på late night-oxfilé med svamp som hon plockat i parken utanför som hon låtsades inte vara riktigt säker på vad det var för sort (hon bor på Kungsholmen). Jag åt den nervöst och såg framför mig hur arg maken skulle bli om min mor oavsiktligt dödat mig med svamp. Först idag kom det fram att det hela varit ett avancerat svampskämt som jag svalt med hull och hår (men svampen VAR plockad på Kungsholmen).
Igår var vi på Bukowskis och tittade på Evert Lundquist-tavlan som auktioneras ut på tisdag. Besökte sedan Beyond Retro på söder och åt lunch på Melanders Fisk vid Söderhallarna. Allt som förstörde den perfekta eftermiddagen var en panflöjtsspelande indian. Valda klassiker av ABBA, Beatles och Andrea Bocelli på panflöjt är inte den lunchmusik man önskar sig. Vi övervägde att bjuda honom på en öl för att han skulle pausa tillräckligt länge för att vi skulle hinna äta klart, men som om han hört våra tankar pausade han omutad. På kvällen träffade vi brodern på Cloud Nine vid Bantorget. Fick höra om fina bröllopet på stranden och åt finfina revben.
Dagen har ägnats åt en promenad från Kungsholmen ner via Drottninggatan till NK och Biblioteksgatan. Åt en klassisk Toast Skagen på Sturehof till lunch. Därefter åter Kungsholmen med en kaffe på Petite France och sedan var det tågdags återigen.
Retro Spotify: Pulp, Ace of Base och Kronärt Scocco. Snart hemma. Skönt!
Maken
Jag har sedan tidigare bearbetat och manipulerat maken till att först hämta upp mina skor från skomakaren och sedan till att ta med skorna OCH min väska till jobb för att hämta mig och köra mig till tåget. Lusfräckt? Ja, det säger han också, men ställer upp iallafall. Nu till det fantastiska. Min man har för det första ordnat en pastasallad med falukorv, tomat och haricots verts som kvällsmat för att jag ska slippa äta tråkig tågmat. Till detta finns en liten burk krutonger samt en väl kyld petflaska med vitt vin och två öl "Det vore synd om du löpte torrt". En röd servett och en gaffel hittas också i matkassen. Nog där? Nej. På min laptopkompis ligger två filmer på skrivbordet. Det är Peter som tågvärd, klädd i kostym och röd slips som informerar om kvällsmaten samt om tågresans underhållning. Tågresans underhållning är all musik med Depeche som finns på stora datorkompisen hemma (och det är mycket), Amanda Jenssens "Killing my darlings" OCH de senast nedladdade, och när jag säger nedladdade menar jag givetvis köpta, avsnitten av How I met your mother. Allt detta finner jag på laptopkompisens skrivbord. Ni får säga vad ni vill, men min man ÄR världens bästa man!
Helgen
Efter en helg som gått i arbetets tecken sitter jag utmattad med ett glas vitt och väntar på makens köksunderverk. Försöker egentligen packa inför morgonens Stockholmstripp, men eftersom packa är på listan över saker man kan göra som är så tråkiga att det finns en risk för plötslig död väntar jag till efter maten. För övrigt vet jag inte vad man ska klä sig i när man besöker Bukowskis *utstöter snobbigt läte och höjer näsan ett par grader uppåt*. Ska betitta ett porträtt av Evert Lundquist som modern förhoppningsvis ska auktionera bort för en större summa pengar. Alltid trevligt med Stockholmsbesök och ser mycket fram emot att använda den nyinköpta laptopkompis-väskan för att kunna vara businesslike och sitta på X2000 med laptopkompisen. Och när jag säger businesslike menar jag sitta med datorn och surfa på meningslösa sidor under tågfärden. 
Helgen kan snabbt sammanfattas med gråt (när väckarklockan ringer klockan 05.20 varje morgon), hög feber (patient), misslyckad KAD-sättning (patient), How I met your mother-maraton och viss sömn (hemma). Målet ikväll är sänggående 21.30. Det är alltid målet när jag ska upp tidigt dagen efter, men har hittills aldrig lyckats. Troligtvis kommer det inte lyckas ikväll heller med tanke på packning och åtta nya avsnitt av How I met your mother i kombination med vin och god mat.
Såhär ser det ut när jag packar...
Smurf+ isbjörn= smugglosmurf
Nåväl, denna specifika sommarkväll spenderades i goda vänners lag på krogen Snaps på Knutpunkten. Av någon anledning var det krogarna på just Knutpunkten som fick mest uppmärksamhet av vår åldersgrupp. I vår grupp denna kväll befann sig Smurf-Johan, en bekant till bästa vännens dåvarande pojkvän. Smurf-Johan kom med smurfreferenser på löpande band, lite i samma stil som jag själv kan använda en Madicken-referens till nästan varje given situation (åka kana till Apelkullen-referensen funkar till exempel mycket ofta när man gått vilse). Kvällens givna dryck var Isbjörnen. För den som aldrig druckit en Isbjörn kan jag berätta att detta är en sötsliskig blandning av vodka, sprite och blå curacao som i vuxen ålder smakar... vedervärdigt. Sommaren 1999 smakade den dock magiskt, och med en och annan Boaorm mellan Isbjörnarna funkade det hela utmärkt. Boaorm har jag inte druckit i vuxen ålder, så den kan inte utvärderas.
När det blev dags att gå vidare till nattklubben Q hade jag tyvärr en hel del kvar av min delikata Isbjörnsdrink, men tydligen mycket bråttom till Q av oklar anledning. Som om jag aldrig gjort annat än smuggla ut drinkar från krogar i hela mitt liv sög jag snabbt upp glaset med Isbjörn upp i jackärmen och passerade vakten med oskyldig uppsyn. Med en beundrande och uppskattande blick, det är iallafall så jag vill minnas det, tittade smurf-Johan på mig och utbrast: Du... du är ju en riktig smugglosmurf!
Ingen fantastisk historia detta, men helt klart värt att förklara vari smugglosmurfen har sitt ursprung.
Smugglosmurfs premiär
Så är den alltså äntligen skapad: Smugglosmurfbloggen. Valet av rosa ska direkt betonas är av den ironiska sorten. Betonas pga en beklaglig incident hos tandhygienisten (den enda manliga sådana i Malmö enligt ryktesspridning).
Jag hade på mitt besök hos ovannämnda min ironiska rosa handväska med mig. Kanske något undermedvetet med att matcha det rosa tandköttet med väskan, men det var i så fall mycket undermedvetet eftersom tanken slog mig först nu. Handväskan köptes i en second hand-butik i Paris i höstas med avsikten att jag skulle bryta av mitt annars så svart- och gråklädda lekamen med en färg jag hatar, rosa. Nåväl, efter att den enda manliga tandhygienisten i Malmö hade plågat mig till tårar i vad som kändes som fyra timmar, men säkert bara var 50 minuter bestämde han sig storsint för att belöna mig med en tandborste (och en blygsam nota på 850 spänn). Efter att ha rotat runt i sitt lager hittade han till slut en fesrosa tandborste som han räckte fram till mig med kommentaren: "Jag antar att du vill ha en rosa tandborste."
Jag kände mig grymt missförstådd. Min mun öppnades instinktivt, men stängdes sedan igen utan att jag sagt något. Jag, som varit så tapper under misshandeln som just försiggått, hade med endast en blick på min rosa handväska blivit placerad i "rosa brud-facket" av Malmös enda manliga tandhygienist. Med hela min kraft fick jag anstränga mig för att inte kasta mig ut i beskrivningen om varför i hela fridens namn jag bar en rosa handväska när jag inte ens gillar rosa, för i valet mellan rosa brud och konstigt knäppo som förklarar ovidkommande detaljer för en fullständig främling måste jag ju ändå välja det förstnämnda. Så jag tackade snällt, svalde mitt förtret i en värkande mun, stoppade ner den rosa tandborsten i min rosa väska och gick och betalade 850 kronor, missförstådd och misshandlad av Malmös enda manliga tandhygienist. 
