Smugglosmurf

Mitt hus är inte mitt hus utan min lägenhet. När lillfisen bara var ett embryo insåg vi att en 2.5:a vid Nobeltorget (för er icke-Malmöbor innebär Nobeltorget förvisso hyfsat centralt, men också relativt ghetto neighbourhood) inte var ett bra ställe för vår lilla blivande Nobelpristagare att växa upp på. Så snabbt och lätt hittade vi vår blivande familjelägenhet. Och när jag säger snabbt och lätt menar jag med tårar och tandagnisslan, då vi förvisso hittade en ny lägenhet snabbt, men den gamla fick vi behålla ett par månader längre än vi tänkt. Nåja, det är ju inte viktigt i hela den här historien. Bara en liten bakgrund.

 

Min (och makens) lägenhet är en charmerande trea på Ribersborg i Malmö. Än en gång, för er icke-Malmöbor innebär Ribersborg ett stenkast från havet och ett kast med liten boll (om man kastar den lilla bollen ganska långt) från Turning Torso. Den är inte så stor, men ganska fiffigt upplagd, så det finns ett rum till mig och maken, ett rum till lillfisen och ett vardagsrum. Från balkongen ser man havet och om man lutar sig ut ganska farligt mycket från köksfönstret ser man Turning Torso.

 

Mannen som tidigare bodde i vår lägenhet brydde sig inte så mycket om den (och så hette han Valeri!!!). Färgen flagnade på väggar och tak och persiennerna hängde på trekvart. Det tog oss (maken) en stund att få fason på lägenheten, men nu är den ganska ungefär så som vi vill ha den, bortsett från att badrummet ser ut precis som det gjorde på 1950-talet när huset byggdes. Huset i sig är sisådär. Just för tillfället håller ett gäng dammiga grabbar på att byta våra stammar, som är relativt ruttna och ibland regnar det visst in genom taket, men det drabbar mest dem som bor högst upp.