Dag 11: Det här gör mig upprörd
Åh, herregud, var ska jag börja? Det är nog bäst att vi tar det här i punktform och utan inbördes ordning. Och vi kanske får begränsa oss till tio punkter? Jag har en känsla av att vi har gjort det här innan, men ingen mår väl dåligt av en eventuell repetition? Nä. Då kör vi.
1. Särskrivare. Bör särskriva. Vi är i svenskar. I Sverige särskriver man inte. Det går inte att skylla på att man varit på språkkurs i Brighton i 14 dagar för tjugo år sedan och där lärt sig att man inte särskriver på engelska och att man därför har svårt att ha koll på skillnaden mellan engelsk och svensk grammatik. Jag bodde på Irland i tre år och borde enligt den logiken särskriva with the best of them. Det kan ha att göra med att jag lyssnade på svensklektionerna. Eller ska jag säga svensk lektionerna.
2. Folk som särskriver OCH skriver ihop ord. Då respekterar jag en särskrivare mer, för de är åtminstone konsekventa och därmed inte riktigt lika korkade. Man kan ju inte i en mening särskriva och i nästa skriva som man ska. Det är ju bara för dumt.
3. Folk som orkar få koleriska anfall över ordet "hen". Jag lovar, din son kommer inte att bli bög bara för att ordet hen riskerar att komma in i SAOL.
4. Folk som sitter i vagnen som är reserverad för barnvagnar och rullstolar på tåget fast det inte finns någon som helst anledning till det. När man har barnvagn måste man åka hiss. Man måste också sitta i barnvagnsanpassad vagn på Öresundståget. Man måste inte sitta där när man är 25 eller om man råkar ha en liten resväska med sig. Litet tips, när alla runt omkring dig har barn eller sitter i rullstol så är du på fel plats. Tuff skit om du måste stå upp, men resten av tåget är ditt. Den där vagnen (som för övrigt är supertråkig att sitta i) är det enda stället vi har.
5. Folk som vill gå på tåg innan alla som ska gå av har gått av. Precis som om man inte kommer med när man ändå står längst fram vid dörrarna. Förresten finns det inga platser med välkomst-fruktkorgar och champagne, så vem bryr sig om var man hamnar?
6. Med risk för att uppröra en stor del av bekantskapskretsen: Laleh. Varför Laleh? Hon suger riktigt tungt. Jo, hon gör det. Hon sjunger som ett barn och beter sig som ett barn. Det där läskiga sättet som hon går upp en ton i slutet av varje mening, precis som om hon är fem år gammal. Och don't get me started on det det där upprörande harkelljudet/kräkljudet hon höll på med under tiden när hon bara var känd för P3-publiken. Synd att hon tvunget skulle vara med i Så mycket bättre. Annars hade hon kanske fått förfalla i glömska, så som hon borde gjort för länge sedan.
7. Damm. Varför finns damm? Och hur ofta måste man egentligen städa bort det?
8. Überföräldrar. De som vet bäst när man själv känner sig som världens sämsta mamma. De där som berättar för dig att ditt barn sover på fel ställe, att du ska göra det ena, men definitivt inte det andra. De som i din mörkaste stund framställer sig själva som mummy of the year och klappar dig lite facebook-förstrött på huvudet när du slänger ut ett desperat rop på hjälp efter en nattning som tagit två timmar. Tur att de flesta facebook-vännerna inte är såna utan den absoluta motsatsen.
9. De och dem. Seriöst. Det är väldigt basal grammatik. "De" är subjektsform och "dem" är objektsform. Kan man inte skillnaden är det kanske bättre att skriva "dom". Det ser inte riktigt lika korkat ut. Jag förstår om folk som skriver fel på "de" och "dem" i sitt CV förblir arbetslösa. Vem vill anställa någon som slutat lyssna på lektionerna redan i sjuan?
10. Folk som cyklar på trottoaren. Eller, rättare sagt, folk som cyklar på trottoaren och blir arga på en när man inte flyttar sig. Jomenvisst, ers skabbiga curling-unges nåd, visst ska jag kasta mig ur er väg när ni kommer cyklandes i 190 på trottoaren bredvid Slottstadens lugnaste gata där det kör tre bilister i timmen i 20 km/timme. Jovisst ska du cykla på trottoaren, du BOR ju här precis bredvid, och dina föräldrar har aldrig nekat dig en enda grej, så varför ska du plötsligt behöva typ, följa trafikregler och sånt nu? Ööööööööh, kanske för att din mamma har gjort dig världens fetaste otjänst i hela ditt liv och nu är det dags att lära sig att i den stora världen där alla vi andra bor, så funkar det ganska mycket bättre om alla följer typ, samma regler och lagar. Du vet, liksom, för att alla ska typ, kunna chilla och sånt. Och typ, inte bli såhär, påcyklade och skadade och sånt. Därför.
Ååh, vilken underbar outlet! Bättre än terapi, I tell you! För att utvärdera, såhär i efterhand, så kunde jag förstås slagit ihop vissa punkter till en för att på så sätt få med fler grejer som upprör mig, men på det stora hela tycker jag ändå att jag fått med det viktigaste. Jag har inte resten av listan över dagarna i huvudet, men jag hoppas att det i framtiden kommer något som får mig att framstå mindre... ja, alltså, arg. Det gör det nog. Snart.
P. S. Jag glömde Joel Alme. Jag blir verkligen, verkligen upprörd av Joel Almes musik. Jag borde nog sluta lyssna på P3. De spelar honom jämt.
Kommentarer
Postat av: Anna
Detta med "hen" är ett intressant fenomen. Hörde det för första gången för bara några veckor sedan, på facebook av alla ställen (har nu slutat med facebook). Så man har alltså uppfunnit ett helt nytt ord för att man ej pallar säga "han eller hon"? Ok. Why not liksom. ;-)
Postat av: Kikki
Jösses Gizmo! Lite mycket vatten och mat efter midnatt? Men jag håller med: Det är så JÄVLA skönt att få kräka av sig.
Och förövrigt tycker jag att folk som cyklar på trottoaren och/eller sitter på 'fel' vagn är perfekta outlets i vardagen också. (De får ju faktiskt skylla sig själva) Ett tips från min skattkammare...
Postat av: Sara
Det får mig att tänka på pedestranter som vandrar rakt ut i cykelbanan, framför min cykel, utan att se sig för. Det händer ibland flera gånger om dagen. Snacka om outlets!
Postat av: Kattis
HA HA HA!! Du är så jevvla elak Johanna! Stackars särskrivare. Ja, det är SJUKT irriterande men jag tänker att jag stör mig på det framförallt i, så att säga, Det offentliga rummet. F ö borde folk som författar menyer och annonser ha korrekturläsare som ett obligatorium.
Trackback
