Smugglosmurf

Jag undrar så vem det är som har satt mitt liv på fast forward. Jag förstår inte hur det går till, men tiden bokstavligt talat rusar förbi. Kan det verkligen vara normalt?

Efter en helg full av jobb fick även jag en chans att fira påsk, detta år med bebis utanför magen (tack och lov). Hemma hos svärföräldrarna höll lillfisen hov så till den milda grad att det tog gott och väl 45 minuter när vi kom hem att lugna ner henne så pass att hon kunde somna klockan 21. En naiv förälder hade sagt: "Åh, då kanske hon sover lite längre imorgon bitti." Maken sa:"Ja, men då går jag och lägger mig nu." Eftersom vi båda vet att hon ingalunda kommer att ta sovmorgon imorgon. Själv tar jag nattpasset eftersom jag är ledig imorgon. Om man med ledig menar att jag ska sitta med min hemtenta hela eftermiddagen. Någon som vet något om högtstående diafragmavalv? Nej, tyvärr hjälper det inte att googla det.

Nåväl, nu sitter jag alltså här och undrar hur det gick till att den senaste veckan passerat så snabbt förbi. Och ska vara vaken bara en liten stund till bara för att liksom hänga med lite i svängarna och ta ett par andetag innan nästa vecka börjar.


Isabelles påskpresent från farmor och farfar. Nu ska vi bara köpa lite klister så att Isabelle inte tar av den så fort vi sättter på den.