Smugglosmurf

Idag tittar jag på Malou och Björrrrrrn, tvättar, dammsuger och roar bebis. Det enda jag inte gör är att skriva på hemtentan. Det ska jag göra efter jobbet imorgon. Eftersom maken är iväg på galej idag och jag ska jobba i eftermiddag ska lillfisen passas av sin faster.

Som vanligt när någon ska passa henne försöker jag motstå att skriva en lång lista med förhållningsregler (låt inte lillfis äta kattsand, akta för bövelen så att hon inte sväljer någon av knapparna på fjärrkontrollen, och var snäll och låt henne inte balansera på balkongräcket!). Fast jag inser att de som passar henne har gjort alldeles eminenta jobb med att uppfostra sina egna telningar som nu inte bara är begåvade och bra människor, utan faktiskt helt enkelt, på ett väldigt basalt plan, fortfarande finns kvar i livet, så är jag fortfarande en sjåpig hönsmamma som är livrädd för att lillfisen ska slå sitt lilla ömtåliga huvud i klinkergolvet i köket om man tittar bort i två nanosekunder. Tydligtvis är det ett tillstånd man ska fortsätta befinna sig i under resten av livet. Iallafall om man ska tro alla andra föräldrar.