Vi och femtontusen till
Idag fick vi den mycket originella idén att åka till IKEA. Tydligtvis vi och vad som verkade vara 85% av Malmös befolkning. Maken sprang in för att köpa den bets (tydligen någon slags färg?) vi behövde medan dottern så fort maken lämnat bilen slutade sova lugnt och började skrika som om jag stuckit kniven i henne. Efter en balansakt med termos, vattenflaska och nappflaska med ersättningspulver i baksätet lyckades jag till slut få dottern att sluta skrika medelst nappflaska och avvärjde därmed ett antal samtal från bekymrade IKEA-kunder till de sociala myndigheterna.
Istället för att köpa balkongmöbler på IKEA styrde vi efter dotterns matkris kosan till annat valfritt lågprisställe på Svågertorp med mindre folk och lade för endast 500 riksdaler vantarna på följande balkongmöblemang:
Nu har vi balkongmöbler som vi kan torka damm från imorgon när helvetesrenoverarna på huset bredvid börjar jobba igen!
Aslan gillar också möblerna. Nu kan hon njuta av havsutsikten. Jag ska bara tillverka en säkerhetslina för katter så jag inte får hjärtsnörp när hon står där.
Vid en vild jakt på en humla glömde hon till och med bort att vara avvaktande mot dottern.
Imorgon är det dags för depressionssamtal på BVC. Det vill säga det samtal då BVC-sköterskan ska kolla så att jag inte deppat ner mig efter förlossningen. Tur att de inte har det samtalet tre veckor efter förlossningen. Då hade nog statistiken för förlossningsdepressioner varit alarmerande hög. För tillfället känner jag mig inte ett dugg deprimerad. En konstant lätt trötthet ligger över mig och en nytillkommen egenhet att säga fel ord på fel ställe har visat sig, typ ambulans istället för makaroner, men bortsett från det är jag ganska mycket som jag ska. Livet är överhuvudtaget inte alls som det var innan, men jag måste säga att det är förbaskat bra ändå.
Istället för att köpa balkongmöbler på IKEA styrde vi efter dotterns matkris kosan till annat valfritt lågprisställe på Svågertorp med mindre folk och lade för endast 500 riksdaler vantarna på följande balkongmöblemang:
Nu har vi balkongmöbler som vi kan torka damm från imorgon när helvetesrenoverarna på huset bredvid börjar jobba igen!
Aslan gillar också möblerna. Nu kan hon njuta av havsutsikten. Jag ska bara tillverka en säkerhetslina för katter så jag inte får hjärtsnörp när hon står där.
Vid en vild jakt på en humla glömde hon till och med bort att vara avvaktande mot dottern.
Imorgon är det dags för depressionssamtal på BVC. Det vill säga det samtal då BVC-sköterskan ska kolla så att jag inte deppat ner mig efter förlossningen. Tur att de inte har det samtalet tre veckor efter förlossningen. Då hade nog statistiken för förlossningsdepressioner varit alarmerande hög. För tillfället känner jag mig inte ett dugg deprimerad. En konstant lätt trötthet ligger över mig och en nytillkommen egenhet att säga fel ord på fel ställe har visat sig, typ ambulans istället för makaroner, men bortsett från det är jag ganska mycket som jag ska. Livet är överhuvudtaget inte alls som det var innan, men jag måste säga att det är förbaskat bra ändå.
Kommentarer
Postat av: Malin
Vad mysigt ni har fått det.
Postat av: Yaze
Vad mysigt det ser ut :) klart Aslan ska få njuta av havsutsikten och dottern är lika söt som vanligt
Trackback
