Social misär och socialrealism
Ikväll har jag och embryot passat på att hyra filmer som Peter inte hade gillat. Med det menas filmer om social misär och allmänt elände, såna filmer som ofta får höga betyg av filmkritiker för sin svärta och påtagliga socialrealism. Peter är med systersonen på Malmöfestivalen i trängseln, medan jag suttit i soffan framför brittisk svärta och snyftat för mig själv. Glömde till och med att öppna chipspåsen. As if needed, kan knappt knäppa jeansen längre.
Till Peters försvar så tog jag faktiskt av misstag med honom på Farväl Falkenberg på bio för några år sedan. Det VAR ett misstag, för på någon vänster hade jag lyckats blanda ihop den med Underbara älskade, fråga inte hur det gick till. Efter tio minuter ville Peter gå. Jag fösökte försvara filmen med att den nog skulle bli bättre snart. Efter tjugo minuter ville Peter gå. Jag också, men ville ändå se om den kanske inte skulle bli bättre om en liten stund. Efter 40 minuter insåg vi båda att filmen var en pretentiös katastrofzon gjord av någon slags haschrökande motsvarighet till Möllan-tomtar (Olympianer i Helsingborgsk översättning. Ni känner till typen). Så efter 40 minuter reste vi oss och lämnade bion, till bänkgrannarnas oförståelse:
- Va? Ska ni GÅ?
- Ja... Ska inte ni???
Nåväl, kvällens film var var ingen pretentiös katastrofzon, utan kan varmt rekommenderas, även om Peter inte kommer att se den. En liten trailer:
Helgen består av ytterligare tidiga jobbmorgnar. Mycket nöjd med att ha haft två hyfsat bra dagar i rad utan illamående och bara vanligt trött istället för sjukligt trött. Må illa och gå upp halvsex på morgonen går inte riktigt hand i hand. Nu ska denna pensionären gå och lägga sig. Får snyfta mig vidare genom Precious och Brothers under helgen. Peter får spela Starcraft.
Till Peters försvar så tog jag faktiskt av misstag med honom på Farväl Falkenberg på bio för några år sedan. Det VAR ett misstag, för på någon vänster hade jag lyckats blanda ihop den med Underbara älskade, fråga inte hur det gick till. Efter tio minuter ville Peter gå. Jag fösökte försvara filmen med att den nog skulle bli bättre snart. Efter tjugo minuter ville Peter gå. Jag också, men ville ändå se om den kanske inte skulle bli bättre om en liten stund. Efter 40 minuter insåg vi båda att filmen var en pretentiös katastrofzon gjord av någon slags haschrökande motsvarighet till Möllan-tomtar (Olympianer i Helsingborgsk översättning. Ni känner till typen). Så efter 40 minuter reste vi oss och lämnade bion, till bänkgrannarnas oförståelse:
- Va? Ska ni GÅ?
- Ja... Ska inte ni???
Nåväl, kvällens film var var ingen pretentiös katastrofzon, utan kan varmt rekommenderas, även om Peter inte kommer att se den. En liten trailer:
Helgen består av ytterligare tidiga jobbmorgnar. Mycket nöjd med att ha haft två hyfsat bra dagar i rad utan illamående och bara vanligt trött istället för sjukligt trött. Må illa och gå upp halvsex på morgonen går inte riktigt hand i hand. Nu ska denna pensionären gå och lägga sig. Får snyfta mig vidare genom Precious och Brothers under helgen. Peter får spela Starcraft.
Kommentarer
Trackback
