Smurf+ isbjörn= smugglosmurf

Mitt epitet smugglosmurf är ett som ligger mig varmt om hjärtat och har sina rötter i det Helsingborgska nattlivet för över tio år sedan, den magiska sommaren år 1999 som går till historien som en av de bästa somrarna någonsin. Och när jag säger historien menar jag historien de senaste 30 åren som räknas som min livstid.

Nåväl, denna specifika sommarkväll spenderades i goda vänners lag på krogen Snaps på Knutpunkten. Av någon anledning var det krogarna på just Knutpunkten som fick mest uppmärksamhet av vår åldersgrupp. I vår grupp denna kväll befann sig Smurf-Johan, en bekant till bästa vännens dåvarande pojkvän. Smurf-Johan kom med smurfreferenser på löpande band, lite i samma stil som jag själv kan använda en Madicken-referens till nästan varje given situation (åka kana till Apelkullen-referensen funkar till exempel mycket ofta när man gått vilse). Kvällens givna dryck var Isbjörnen. För den som aldrig druckit en Isbjörn kan jag berätta att detta är en sötsliskig blandning av vodka, sprite och blå curacao som i vuxen ålder smakar... vedervärdigt. Sommaren 1999 smakade den dock magiskt, och med en och annan Boaorm mellan Isbjörnarna funkade det hela utmärkt. Boaorm har jag inte druckit i vuxen ålder, så den kan inte utvärderas.
När det blev dags att gå vidare till nattklubben Q hade jag tyvärr en hel del kvar av min delikata Isbjörnsdrink, men tydligen mycket bråttom till Q av oklar anledning. Som om jag aldrig gjort annat än smuggla ut drinkar från krogar i hela mitt liv sög jag snabbt upp glaset med Isbjörn upp i jackärmen och passerade vakten med oskyldig uppsyn. Med en beundrande och uppskattande blick, det är iallafall så jag vill minnas det, tittade smurf-Johan på mig och utbrast: Du... du är ju en riktig smugglosmurf!

Ingen fantastisk historia detta, men helt klart värt att förklara vari smugglosmurfen har sitt ursprung. 

                                                                    


                                                                                      








Kommentarer
Postat av: Alexander Kristiansen

Haha johanna :)



ja det låter som du :)



Lysande, det är nog bara du som kan smuggla ut en longdrink i jackärmen och se oskyldig ut, och du är väldigt bra på att se oskyldig ut! :)

2010-04-23 @ 14:09:48
URL: http://gehenna.bloggproffs.se/
Postat av: Kattis Korv

Jag gillart! Inte sällan hänvisar jag till de små blå gåbbarna för att förstärka ett uttryck. Exempel: "Vill du faxa detta åt mig? Tack, det var smurfigt." Likaså den fantastiska och filosofiska Muminpappan förstärker min vokabulär i kraftuttrycket: "Kostar det femhundra kronor?? Vid min svans!"

2010-04-23 @ 17:19:08
URL: http://metrobloggen.se/kattiskorvapa
Postat av: Kattis Korv

HAHAHAHA! Vi var förresten alltid på Stinsen! Q kommer jag inte ens ihåg vad det är. Var var det? Var det en av alla otaliga klubbar som låg där Cashba låg?

2010-04-23 @ 18:54:25
URL: http://metrobloggen.se/kattiskorvapa
Postat av: Johanna

Japp, det är smurf att kunna förstärka sina uttryck med hjälp av de tre äpplen höga varelserna. Min favorit är Nord- och Sydsmurfarnas språktvist. Heter det en kruka med smurf eller en smurf med smör? Rödsmurfan eller smurfluvan?

Q var stället som låg i en källare på den gata som jag tror hette Prästgatan. Stinsen var en annan favorit, men jag minns inte riktigt varför. Shakespeare var en annan höjdare.

2010-04-23 @ 22:33:36
URL: http://smugglosmurf.blogg.se/
Postat av: Elna

Hepp! Ah det är ju bara så fantastiskt att återuppleva dessa minnen, ha ha. Stinsen var en favorit för att vi kom in där!! Kattis, jag hade glömt uttrycket vid min svans men det ska genast återanvändas. Tycker även att "dra på trissor" förtjänar en renässans...!

2010-04-24 @ 19:33:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!