Smugglosmurf

Vi är rätt så sammanbitna här hemma nuförtiden. Det har ganska lite att göra med en tamponad som stoppades upp i en liten lucka mellan tandköttet och en av mina visdomständer i onsdags av en tandläkare som göttade sig bara en liten gnutta för mycket åt hur fina röntgenbilder han fick, liksom för att impa på sin tandsköterska, och sedan för vad han lyckades tömma ut ur den där fickan innan han fick in tamponaden. Fråga inte. Men ja, det var äckligt och gjorde nästan lika ont som att föda barn. Nästan.

 

Men det är inte därför vi är sammanbitna. Vi är sammanbitna för att dottern fick en ny säng för cirka tio dagar sedan. Ikea kallar den för "Minnen". Vi kallar den för "Familjens förlorade sömn och förstånd". De senaste tio dagarna har dottern agerat gubben i lådan nätterna i ända. Att kunna gå upp när man vill är lite som att vinna på Lotto för henne. Hennes föräldrar får däremot djupare påsar under ögonen för varje dag som går och tålamodet är nära nog i klass med Håll käften-karaktären i filmen Strul. För er som inte sett Strul kan karaktären sammanfattas ungefär som så att hans enda genomgående replik under hela filmen är just "Håll käften!". Så är det. Vi är trötta och vi vill att folk ska hålla käften. Och vi vill sova. Så enkelt är det. Och vi förstår inte hur det går till att hon inte är lika trött som vi. Hon är ju trots allt också vaken tre gånger per natt innan hon slutligen kräver uppstigning och morgonmål strax efter fem på morgonen. Så nu frågar jag för sista gången. Är det någon som vet var dottern har sitt amfetamin-stash? För jag behöver snart låna lite.

 

På plussidan kan jag meddela att akvariemannen:

1. Gått ner i vikt. Ny brud?

2. Börjat spela trummor. I bar överkropp.

Jag dör! Jag älskar honom! Mycket för att han inte bor i lägenheten bredvid och spelar trummor. Då hade han nog varit tvungen att kastas ner i sopnedkastet.