Dåliga ursäkter. Eller nytt namn till grannen mitt emot?
Man tycker det är länge sedan jag bloggade nu. Det kan ha att göra med lite olika saker:
1. Dottern vaknar numera klockan fem. Eller kvart över fem. Eller 05.18. I sällsynta fall 05.25. En dag 05.45. Det har hon gjort sedan så länge jag kan minnas nästan. I alla fall sedan den där förbannade sängen kom in i bilden. Minnen. Fina minnen. Trötta minnen. Vi ser så fram emot den här helgen när vintertiden inträder. Ett par dagar när jag tänkte på vintertiden skrockade jag nöjt för mig själv:
"Haha" skrockade jag. "Snart ska hon få se! Snart lurar vi henne med vintertiden! Fobblar bort henne helt och hållet med en timme! Sovmorgnar, here we come!"
Fina dagar, de där dagarna. Synd bara att jag är så förbaskat korkad. Vintertiden och utemöblerna. Fram med utemöblerna, fram med tiden. In med utemöblerna, tillbaka en tim... Nej. Vänta nu. Om utemöblerna ska in, då ska ju klockan ställas tillbaka. En timme. Vad blir det? Klockan fem blir klockan... Fyra. Klockan blir fyra då. Snälla, snälla, skjut mig innan söndag! Jag tror att jag hellre vilar i graven än att behöva gå upp klockan fyra varenda dag i ett halvår.
2. Akvariemannen. Han är inte en stor del av mitt bloggande, men blott en vital del. Eller, kanske inte vital. Men han är en stolpe runt vilken mitt bloggande viras. Då och då. Därför måste jag sorgesamt meddela att han måste döpas om. Han har inte bara köpt trummor. Han har också sålt sitt akvarium. Kanske för att ha råd med trummorna. Det är mellan Gud och Akvariemannen. Jag är liksom inte ens säker på att han har kvar sin Inspector Gadget-fåtölj i vitt skinn. Och så har han börjat ha på sig en tröja. No more bukfett-akvarieman med fåtölj i vit skinnimitation. Nu sitter han bara och spelar trummor dagarna i ända. Men var är fiskarna? Vart tog de vägen? Hela min världsbild skälver och jag vet inte om jag blir mig lik igen.
3. Jag har börjat på författarkurs (som jag högtravande kallar den, fast den egentligen heter "Skriva roman och novell"). Den ödmjuka vägen mot Nobelpriset i litteratur börjar ju som bekant med ett steg, och det steget heter kvällskurs. Varje tisdagkväll sitter jag med tio andra Nobelpris-aspiranter på Folkuniversitetet och lär mig att ta kritik. Det går bra. Varje gång vi ses tycker jag att de ser ut att tänka att jag minsann snart borde få ett Nobelpris i litteratur. Rent generellt drog jag ett lättnadens andetag första gången vi sågs, eftersom jag innan första tillfället föreställt mig de andra kursdeltagarna som ett gäng surdegsfantaster med pulled pork-fantasier och hipster-mustascher. Fast det är förstås ett helt annat blogginlägg.
Så för att sammanfatta: Jag har alltså varit lat och försummat min blogg. Men snart kommer jag att gå upp klockan fyra på morgnarna (morgnarna? Bah! Nätterna!) och då, då ska jag nog kunna blogga regelbundet igen. Se fram emot något åt det bittra hållet. Jag är ingen morgonmänniska (men kanske en nattmänniska?).
Kommentarer
Postat av: Sture och Bertils mamma
Uhuuuu, jag hade också glömt det där med vintertiden! Hade siktet inställt på att sova en timme extra. Inser att det nog inte blir så... skit också!
Mina varmaste sympatier vad gäller väckningstiden på morgonen. Okristligt tidigt, oavsett religiositet i övrigt.
Postat av: Smugglosmurf
Okristligt var namnet, sa Bull! Man får ta i med Gudliga referenser när det gäller såna där hemska fasoner.
Trackback
