Smugglosmurf

Det verkar som att Isabelle har andra planer inför framtiden än vad vi har tänkt oss. Vi har sett Nobelpris, doktorstitlar och stordåd i hennes framtid. Nu verkar det tyvärr som att det kommit grus i maskineriet. Och vi är kanske inte helt nöjda med hennes eget yrkesval. Hon verkar nämligen öva inför att få anställning på Guantanamo. Helt lugnt och fredligt sitter man och ser på valfri Astrid Lindgren-figur på tv. Mysigt. Sen säger Isabelle: "Koja!" och lägger en filt över huvudet på mig. Trevligt, absolut, jag får sitta i en koja. Och sen tjongar det till i huvudet. Då slår hon mig. Och inte lite snällt, utan en riktig braklavett i huvudet. Och sen en till. Och en till. Själv försöker jag, efter den första chocken över den tortyrartade händelsen bara trassla av mig filten (koja, my ass!) för att sedan, lite försenat, kunna försvara mig mot de grova attackerna mot min existens. Och när filten väl kommer av möts jag av en mycket nöjd uppsyn från dottern. Visst, visst. Tio månaders graviditet (ja, tio, ungen var ju 19 dagar sen med att komma ut), elva timmars förlossning och hundratals timmar av eftersatt sömn, och detta är tacken man får. En filt över huvudet och sedan en brutal omgång stryk. Nåväl, lönen kanske är bra på Guantanamo. Hon har i alla fall börjat öva tidigt på sina tortyrmetoder, så det verkar föreligga en viss fallenhet för yrket.