Smugglosmurf

Igår hände följande:

1. Jag slog rekord i löpning. 7.8 km på 45 minuter.

2. Min Run Keeper-app laddade upp på Facebook att jag sprungit 0.05 km.

3. Inom tre minuter hade jag fått fyra skadeglada kommentarer angående att inte ta ut mig (försöker att inte sätta detta i samband med sommarens övriga skrytiga Run Keeper-uppdateringar, men det är ändå relativt svårt att inte se sambandet där faktiskt.)

4. Efter att frenetiskt (you ain't seen frenetiskt until you saw me yesterday, man!) ha försökt få Run Keeper att ladda upp RÄTT info på Facebook belönade Run Keeper mig med att radera hela skiten. Förutom de där 0.05 kilometerna jag tydligen sprungit. De är kvar.

5. Mitt högra knä valde att säga: "Adjö, tantjävel! Nu lägger jag av." Och gjorde därefter magnifikt ont. Och ont, och ont och ont.

 

Sammanfattningsvis har jag därmed denna veckan slagit rekord utan att någon annan fått uppleva det (förutom maken: "Du SER ju här på Run Keeper att jag HAR sprungit 7,8 km, det SER man ju!!") och gjort något väldigt konstigt med mitt knä. Tur att man har den magiska Google-förmågan. På tio minuter diagnostiserade jag mig själv med "löparknä". Det betyder att jag har ont för att jag är klen. Det betyder att jag måste träna för att kunna träna. Jag måste styrketräna för att kunna löpa. Fattar ni det hemska i det? Jag måste träna för att kunna träna. Det är brutala nyheter som får mig att vilja köpa hemskt mycket lösgodis. Här är man tapper och springer varannan dag och slår sina egna rekord. Och efter fyra veckor får man veta att man är för otränad för att springa så mycket. De säger inte att man måste springa fyra gånger i veckan för att dricka två flaskor vin och äta en stor påse godis. De säger att man måste träna upp muskelstyrkan i knä, lår och rumpa tre gånger i veckan för att kunna fortsätta springa varannan dag. Är du nöjd nu, Murphy? Själv blir jag lite lätt utmattad faktiskt.

 

P. S. Troligtvis bättre att ha löparknä än knäcancer.

P. S. 2. Finns knäcancer? Hoppas inte att jag är feldiagnostiserad. Nåväl. I så fall är det mitt eget fel.