Smugglosmurf

Idag är jag ledig och är hemma med lillfisen. Vi ser på Shau-shau (Fåret Shaun på Isabelliska) och dricker kaffe. Isabelle dricker inte så mycket kaffe. Hon har aldrig behövt det. Kaffeeffekten har hon naturligt inbygd. Dagen framför oss kommer att innehålla mat var tredje timme (för Isabelle. Skulle jag äta var tredje timme skulle jag bli rund som en boll och tjock som ett troll), en tvåtimmarstupplur och ganska mycket häng på lekplatsen. Där kommer jag att springa efter Isabelle som en livvakt och se till så att:

1. Hon inte slår ihjäl sig själv.

2. Hon inte slår ihjäl någon annan eller

3. Någon annan unge inte slår ihjäl henne.

Lekplatser är fulla av hot och farligheter och barn som ännu inte lärt sig det där med att vänta på sin tur eller ta hänsyn till andra människor. Ibland är jag optimistisk och tar med kaffe till lekplatsen. Det är då jag naivt ser framör mig hur Isabelle ska sitta i sandlådan snällt och stilla med en spade och en hink  och leka medan jag sitter på en bänk bredvid och sörplar kaffe. I realiteten springer Isabelle runt precis överallt och bakom henne springer den hulda modern. Kvar på bänken står en kallnande kaffekopp som sedermera får hällas ut i buskarna och späda ut allt barnkiss (tro mig, ni vill inte veta, men bre aldrig ut en picnicfilt på en gräsmatta i nära anslutning till en lekplats).