Del 1 av 2 om en elak pest
Lördag kväll. Viruspartiklar och bakterier har stort årsmöte:
Big Virus-ordförande:- Vad ska vi egentligen göra åt den här (bläddrar i sina papper) "Smugglosmurf"? Hon har uppvisat en osedvanlig kaxighet och en ovilja att ta oss på allvar. Hon har till och med hånat oss och sagt att hennes immunförsvar kan "slå ihjäl små ekorrar på bakgården". Hon måste tystas ner! Hon är ett hot mot oss alla!
Upprört sorl hörs i storsalen under ett par minuters tid. Big Virus-ordföranden kallar till ordning genom att slå ordförandeklubban i bordet.
Big Virus-ordförande:- Jag hör många upprörda känslor. Detta är något vi måste sätta högt upp på dagordningen. Ja, nästan urakut, skulle jag vilja säga. Har ni några förslag? Bakterier, har ni något bra att gå in med?
E-coli: - Nja, alltså, vi brukar kväsa henne sisådär vartannat år med en rejäl UVI. Bara sådär så att hon håller sig på mattan, liksom. Vi har ungefär ett halvår kvar innan det är dags igen, och vi har rätt mycket annat också att stå i faktiskt. Det blir tufft för oss att hinna med, och vi har ju henne under uppsikt.
Pneumokock: -Ja, vi var ändå inne med en rejäl öroninflammation för mindre än ett år sedan. Såg till och med till att den första antibiotikan inte hade en chans. Bruden fick gå på antibiotika i tre veckor! För att inte tala om hennes hörsel! Hon hörde sämre än sina patienter under en hel månad!
Elaka skratt och ondskefulla skrockanden klingar bland de församlade viruspartiklarna och bakterierna.
Big Virus-ordförande:- Ok, ok. Vi kollar alltså på en rejäl viruschock här. Vi gav ju henne lite dagisfeber härom veckan, men den verkade inte få henne att respektera oss mer. Och det där halsonda hon fick dras med i 14 dagar, ja då använde hon bara det som ursäkt för att slippa springa. Helt förgjort!
Ett litet, litet virus med ondskefull uppsyn viftar med en tentakel för att begära ordet:
Noro II: - Alltså, jag fattar inte vad ni snackar om! Har ni hört som hon snackar om oss? Som hon gör ner oss, driver med oss, hånar oss! Om hur patienter kräker på henne till höger och vänster utan att hon smittas. Hur hon står kvar överlägsen medan kollegorna trillar ihop i kräkande högar. Hur hon minsann aaaaaaaldrig drabbats av oss. Hur hon skulle kunna gå utan skyddskläder utan att smittas. Fan, hur förväntar sig vissa att man ska hinna med, alltså? Hon jobbar ju själv inom vården och vet hur mycket man har! Bara för att alla kollegorna får det och inte hon behöver hon ju inte bli så förbannat kaxig! För mig är det ett solklart fall. Bruden ska ha calici, och det helst i förrgår.
Big Virus-ordförande:- Då så. Då säger vi det, Calici-virusar! När sätter ni igång?
Noro II:- Alltså, no time like the present, har jag alltid sagt, sen har man ju mycket och så alltså, det har man ju. Ah, vad fan, det är lördag idag, på måndag drar hela dagis-skitet igång igen. Jag fixar det personligen direkt efter mötet här. Lika bra. Hon har ju folk över på middag ikväll också. Hon kan ju alltid försöka fobbla bort det på mannens Toast Skagen!
Asgarv från samtliga viruspartiklar och bakterier.
To be continued... (eller sagan om Smugglosmurfs helg del 1 och 2 if you will)
Kommentarer
Postat av: Anneli
Haha. Du har för underbar fantasi! Krya på dig!!!
Postat av: Anneli
Haha. Du har för underbar fantasi! Krya på dig!!!
Trackback
