En ledig dag
Efter en helg som gått i de lungsjukas tecken, jobbet alltså, är det nu dags för en ledig dag. Dottern firade genom att vakna vid två tillfällen inatt. Helt ok. Jag har lärt mig hur man blandar ersättning och byter blöja i sömnen.
Här hemma går brytpunkten vid klockan sex på morgonen. Jag tar allt som händer före sex och maken tar hand om allt som händer efter sex, bortsett från när jag ska upp och jobba klockan kvart i sju. Då tar maken allt som händer hela tiden eftersom det är synd om mig som har satt väckarklockan på halvsex. Så när dottern slog upp sina blå ögon med ett hurtfriskt "baba" vid sjuiden var det alltså dags för maken att stiga upp och mig att sova vidare. Inte illa alls för en människa med ett sjukligt dåligt morgonhumör, ska jag säga er.
Idag ska vi, på dotterns begäran (är jag helt säker på, även om hon inte pratar än), ge oss ut på stan och hitta något nytt och fint för den hulda modern (mig) att sätta på sig. Det är dags att lämna de före detta fina, vita, vackra vinterstövlarna åt sitt öde och hitta ett par vårskor. Kanske. Eller iallafall hitta en tröja som döljer den muffinsaktiga massa som envisas med att välla över byxkanten.
Sedan ska jag hem och bita i de här papperna inför onsdagens föreläsning i Lund. Känner mig osedvanligt positiv när det gäller pluggande nuförtiden. Behövde bara sex års paus efter att ha gått ut sjuksköterskeutbildningen. Inte så lång paus.
Åh, se! Min dotter ska bli ingenjör! Jag antar att hon kan ta Nobelpriset lite senare. Eller Nobelpriset i... ingenjörism, kanske?
Här hemma går brytpunkten vid klockan sex på morgonen. Jag tar allt som händer före sex och maken tar hand om allt som händer efter sex, bortsett från när jag ska upp och jobba klockan kvart i sju. Då tar maken allt som händer hela tiden eftersom det är synd om mig som har satt väckarklockan på halvsex. Så när dottern slog upp sina blå ögon med ett hurtfriskt "baba" vid sjuiden var det alltså dags för maken att stiga upp och mig att sova vidare. Inte illa alls för en människa med ett sjukligt dåligt morgonhumör, ska jag säga er.
Idag ska vi, på dotterns begäran (är jag helt säker på, även om hon inte pratar än), ge oss ut på stan och hitta något nytt och fint för den hulda modern (mig) att sätta på sig. Det är dags att lämna de före detta fina, vita, vackra vinterstövlarna åt sitt öde och hitta ett par vårskor. Kanske. Eller iallafall hitta en tröja som döljer den muffinsaktiga massa som envisas med att välla över byxkanten.
Sedan ska jag hem och bita i de här papperna inför onsdagens föreläsning i Lund. Känner mig osedvanligt positiv när det gäller pluggande nuförtiden. Behövde bara sex års paus efter att ha gått ut sjuksköterskeutbildningen. Inte så lång paus.
Åh, se! Min dotter ska bli ingenjör! Jag antar att hon kan ta Nobelpriset lite senare. Eller Nobelpriset i... ingenjörism, kanske?
Kommentarer
Trackback
