Smugglosmurf

Har ni någonsin försökt ge en katt medicin? Bra. Ta svårighetsgraden på det, multiplicera det med tio och lägg till ett antal kaskadspyor av återbördat läkemedel uppblandat med magsaft så får ni ett ungefärligt hum om hur de är att ge vår lillfis flytande antibiotika. Till slut ringde jag sjukvårdsupplysningen för att be om råd och kanske se om någon där satt på lite Kåvepenin-suppar, för att peta upp piller i folks bakdelar är bra mycket lättare än att ge dem kräkmedel i munnen. De satt inte på några Kåvepeninsuppar och tyckte att vi skulle dela upp tortyren på flera olika tillfällen. Såhär långt har hon kräkts upp 15 ml och fått i sig 10 ml. Allt som allt en lyckad dag, antibiotikamässigt. Nu är det bara 13 administreringstillfällen kvar. Hazaa!

Sjuksköterskan som kallade makens pneumoni för "en hederlig bonnaförkylning" för någon månad sedan försökte idag på telefon fobbla bort maken med att lillfisen också hade "en helt vanlig förkylning" och därmed inte behövde något läkarbesök. Då blev maken lite... gramse... och krävde en tid till läkare idag. Det må så vara att denna nobla sjuksköterska som är så sparsam med vårdcentralens läkartider är väldigt glad i att diagnostisera folk med "förkylningar", men för andra gången visade de sig att hon hade fel (som vanligt, kan vi snart säga. Om vi inte listar om maken och lillfisen vill säga), för lillfis hade öroninflammation. Kanske en helt vanlig, hederlig bonna-öroninflammation, men trots allt ändå i behov av antibiotikabehandling. Silverkanten på denna sjukdomsperiod är att vi själva är friska och är fullt kapabla att ta hand om sjuk dotter. Trötta, men kapabla.