Smugglosmurf

Sömn! Jag längtar efter sömn! Jag längtar efter nätter utan att behöva gå upp flera gånger och jag längtar efter att få sova till klockan åtta på morgonen. Vi har ju kommit fram till att ha barn är det finaste som finns och att det ändå är underbart att se sin lilla telning hoppa upp och ner av upphetsning i spjälsängen när man kommer in sömndrucken klockan halvsex på morgonen. Men sömn är också rätt fint, alltså. Numera får vi allt fler glimtar av livet som det kommer att bli så småningom. Hon vaknar kanske bara två gånger på natten och sover ibland faktiskt ända till halvsju. Så det är förstås supernice. Dock ännu större känsla av förtvivlan efter en natt som natten till idag som kantades av ett tiotal tårfyllda uppvaknanden (från både mor och dotter) och slutligen en skarp förfrågan om uppgång klockan tjugo i sex (inte från modern).

 

Och så måste jag förstås längta efter något mindre själviskt än sömn. Så då längtar jag efter världsomspännande jämställdhet mellan män och kvinnor. Lika lön för lika arbete, allmän rösträtt för båda könen, fifty-fifty män och kvinnor på samhällets viktigaste poster, dödsstraff för traffickingbrott (eller kanske bara livslång tortyr. Jag är emot dödsstraff. Och egentligen tortyr. Dock villig att göra ett litet undantag i detta fallet). Det längtar jag efter. Och så längtar jag efter att bli ekonomiskt oberoende. Fast det klassificeras nog mer som dröm än som längtan. Och också lite åt det själviska hållet. Men mest sömn. Nämnde jag att jag är ganska trött sedan ungefär 15 månader tillbaka?