The sjukstuga that never ends
Idag gled jag in på jobbet sådär lite halvglassigt vid åttatiden. Lite för att jag måste ta ut mina övertidsflextimmar innan den första februari och lite för att dottern och maken agerar sjuk och sjukare här hemma på nätterna.
Dottern har natten till idag utsatt maken för "den hemskaste natt han någonsin varit med om". Han sov inne hos mademoiselle på turistsängen inatt för att vaka över snörvlandet. Dottern tackade genom att vakna två gånger i timmen och kräva att buffas tillbaka till sömns. Halvfem kom maken in till mig för den avlösning vi kommit överens om. Efter att åter ha buffats till en snorfylld och snörvlig sömn sov faktiskt dottern bra mycket längre än förväntat, men jag tyckte att maken förtjänade åtminstone tre timmars sammanhängande sömn. Allt annat måste räknas som ren tortyr tror jag. Så lite sådär halvrevolutionärt ringde jag in till jobbet och meddelade att jag tänkte ta ut lite flextid. Sedan gick jag här hemma och blandade välling och plockade disk och väntade på dotterns uppvaknande. Som inte kom förrän jag lämnat hemmet, fick jag i efterhand höra. Inte ett pip hördes efter att hon konsekvent vaknat två gånger per timme hela natten.
När man befinner sig i en sådan situation som vi gör nu, när maken är sjuk, dottern är sjuk och jag själv har en lätt snuva och dottern de senaste tre dygnen knappt sovit alls är man ganska lättprovocerad. När folk som inte har barn skriver om sina "sömnbesvär" på facebook är det som ett ganska hårt knytnävsslag mitt i ansiktet när man själv de senaste nätterna turats om att springa i skytteltrafik mellan sin egen säng och dotterns och stått och buffat henne i rumpan ibland tjugo minuter i stöten ca en gång i timmen, för att sedan få sova i 30-45 minuter innan det är dags för nästa buffning. Då drömmer man om att få ha sömnbesvär. Att få ligga i sin mjuka, sköna, varma säng och vrida och vända på sig utan att behöva springa upp en gång varje timme och stå dubbelvikt över en spjälsäng. Det vore det bästa! Inatt är det min tur att sova på turistsängen och buffa dottern i rumpan när hon vaknar. Hoppas att min snuva hunnit gå över innan dess så att jag inte droppar snor på dottern i all sin oskyldighet. Dröm om mig och njut av era varma sängar och er sömn som inte avbryts av sjuk bebis!
Dottern har natten till idag utsatt maken för "den hemskaste natt han någonsin varit med om". Han sov inne hos mademoiselle på turistsängen inatt för att vaka över snörvlandet. Dottern tackade genom att vakna två gånger i timmen och kräva att buffas tillbaka till sömns. Halvfem kom maken in till mig för den avlösning vi kommit överens om. Efter att åter ha buffats till en snorfylld och snörvlig sömn sov faktiskt dottern bra mycket längre än förväntat, men jag tyckte att maken förtjänade åtminstone tre timmars sammanhängande sömn. Allt annat måste räknas som ren tortyr tror jag. Så lite sådär halvrevolutionärt ringde jag in till jobbet och meddelade att jag tänkte ta ut lite flextid. Sedan gick jag här hemma och blandade välling och plockade disk och väntade på dotterns uppvaknande. Som inte kom förrän jag lämnat hemmet, fick jag i efterhand höra. Inte ett pip hördes efter att hon konsekvent vaknat två gånger per timme hela natten.
När man befinner sig i en sådan situation som vi gör nu, när maken är sjuk, dottern är sjuk och jag själv har en lätt snuva och dottern de senaste tre dygnen knappt sovit alls är man ganska lättprovocerad. När folk som inte har barn skriver om sina "sömnbesvär" på facebook är det som ett ganska hårt knytnävsslag mitt i ansiktet när man själv de senaste nätterna turats om att springa i skytteltrafik mellan sin egen säng och dotterns och stått och buffat henne i rumpan ibland tjugo minuter i stöten ca en gång i timmen, för att sedan få sova i 30-45 minuter innan det är dags för nästa buffning. Då drömmer man om att få ha sömnbesvär. Att få ligga i sin mjuka, sköna, varma säng och vrida och vända på sig utan att behöva springa upp en gång varje timme och stå dubbelvikt över en spjälsäng. Det vore det bästa! Inatt är det min tur att sova på turistsängen och buffa dottern i rumpan när hon vaknar. Hoppas att min snuva hunnit gå över innan dess så att jag inte droppar snor på dottern i all sin oskyldighet. Dröm om mig och njut av era varma sängar och er sömn som inte avbryts av sjuk bebis!
Kommentarer
Postat av: [email protected]
En undran varför sover inte en av er med henne vid sjukdom, kanske så där halvsittandes med kuddar runt, kan slippa vakna av täppt av slem i bebis? Chansen till mindre uppvaknande el i alla fall slippa hänga över en säng. Det verkar för tortyr.. Men ni kanske, antagligen, redan funnit det enklaste för er.
Trackback
