Smugglosmurf

Man skulle kunna tro att jag är en väldigt känd skådis eller fotomodell. Inte för att jag är outsägligt vacker, lång som ett ösregn och underbart charmig. Nejnej, inte därför, utan för att jag förväntas ha bantat ner mig till ordinarie 54-kilosklass åtta månader efter att ha fött barn. Det gör ju skådisar. Två veckor efter att de fött barn har de gått på fyratusen zumbapass, sprungit en miljard steg på löpbandet och ätit fyra vindruvor för att på så sätt återta sin forna smalhet optimalt och snabbt och vips så väger de två kilo till sina 180-centimeterskroppar och har återigen ett BMI på 2.3 precis som sig bör.

Jäpps, kära vänner, det har hänt igen. En kollega frågade mig igår om jag "redan var gravid igen". Och då hade jag på mig en mycket rymlig sjukhusuniform. På min fråga om jag verkligen såg gravid ut fick jag det oerhört udda svaret: "Nej, men du är så röd i ansiktet. Det kan man ju bli när man är gravid."
Happ. Jag är alltså inte bara tjock. Jag är också alkisröd i ansiktet. Perfekt.

Jag funderar på att söka till Biggest Loser. Tror ni de tar mig?

För övrigt kan jag meddela att nästa person som frågar mig om jag är gravid kommer att få en slags laxativ eller vätskedrivande överraskning i sitt kaffe. Det är inte ett hot, utan ett löfte. När personen ifråga sedan springer till toaletten ska jag sätta krokben för vederbörande. När vederbörande då har bajsat på sig ska jag säga att hon är lite röd i ansiktet. Det kan man ju ibland bli när man bajsar på sig framför sina kollegor.