Smugglosmurf

Jobbet går bra. Tror jag. Jag råkade intet ont anande igår starta en hetlevrad debatt angående ifall det verkligen är ok att vår sekreterare får flytta till ett mindre rum bara för att göra plats för två läkare. Den från min sida humoristiskt menade kommentaren "Men herregud!! Vart ska Ingela ta vägen?!" mynnade snabbt ut i en tjugo minuter lång diskussion där en undersköterska till och med lyckades få in ett genusperspektiv (även om det faktiskt gäller en manlig och en kvinnlig läkare i rättvisans namn). Själv satt jag under större delen av diskussionen mest och försökte gjuta olja (vatten?) på vågorna (oljan?) samt inflika små, vad jag själv tyckte var avväpnande, men nog egentligen mest måste definieras som nervösa, skratt. Ja. Bortsett från just den specifika händelsen tycker jag nog att det går ganska bra.

Med cyklandet måste jag säga att det går MAGNIFIKT! Ja, med stora bokstäver till och med. Numera tar jag kurvorna som på räls och redan på väg hem andra arbetsdagen gjorde jag upp storartade planer i mina tankar på att föreslå maken en cykelsemester. Får man dricka vin och cykla eller finns det några restriktioner för det där? Ni vet att jag gillar mitt vin på semestrarna. Och också ibland när jag inte har semester.

Dottern sover finfint i sitt nya egna rum. Om man med finfint menar att hon vaknar fem gånger per natt så att maken måste gå in och buffa, mata eller stoppa i napp. Han gör det och jag går upp vid den fullkomligt osmakliga tiden 05.30 varenda morgon. Det är ogudaktigt, är vad det är.

Imorgon går vi givetvis till Gustav Adolfs torg klockan 17 för att delta i manifestationen mot illegala vapen och organiserad brottslighet. Det hoppas jag att alla som kan gör.