Fönstertittarsjukan

När jag var föräldraledig utvecklade jag snabbt en faiblesse för att titta ut genom fönstret. Det började när jag liksom mest satt och ammade och aldrig någonsin lyckades komma ut från lägenheten, och efter det antog vanan sitt eget liv och nu är den svår att göra sig av med. Maken säger till mig att jag kommer att bli en "såndär pensionär" som sitter vid fönstret och muttrar och hytter med näven åt folk på gatan. "Kommer bli?" säger jag då. För det är jag ju redan. Minus pensionärsbiten då alltså. Jag är definitivt inte pensionär.
 
Roligaste sidan att titta ut på är sidan inåt stan. Där har vi haft lite olika bubblare. Det började med den för Ribersborg mycket exotiska invandrartjejen som hade en mängd besök dagligen. Besöken bestod i att bilar som körde väldigt snabbt och hade väldigt många unga killar som passagerare stannade nedanför vårt köksfönster. En eller två killar gick upp till tjejens lägenhet, medan de kvarvarande killarna satt kvar i bilen med väldigt hög musik, alternativt dansade på gatan utanför bilen. Och när jag säger dansar menar jag att de stod utanför bilen i sina kepsar och liksom gungade upp och ner på ett påtänt gangstarap-sätt. Detta inträffade mest nattetid dock. Annars satt de snällt kvar i bilen och väntade. Efter ungefär en kvart kom de killar som varit uppe i lägenheten ner igen, och så slirade de snabbt iväg i sin bil. Detta inträffade regelbundet nog, så till slut var jag tvungen att involvera maken och fråga om han trodde att tjejen var knarklangare eller prostituerad. Han trodde knarklangare.
 
Efter en synnerligen högljudd natt när tjejen på ett sätt som väckte både mig, make och lillfis ombad någon (troligtvis en man) att "åka hem och knulla sin fru", varpå han gasade iväg i full karriär, tyckte jag att det slutade vara en kul grej och mer en ganska enerverande sådan. Låt mig poängtera att allt som väcker ens dotter klockan halvfyra på morgonen definitivt INTE är kul grejer. Så jag skrev ett litet brev till henne, som jag satte upp i hennes trappuppgång. Det var ett ganska trevligt brev, tyckte jag själv. Det fokuserade mycket på att man inte får sova mycket när man har små barn. Det var mycket sånt som jag tänkte på då, på den tiden. Och sedan blev det liksom tyst. Och vi har inte hört av henne mer. Så maken tror att hon sitter inne. Baserat på knarklangandet. För prostitution är ju inte olagligt. Förhoppningsvis flyttar hon till ny lägenhet när hon kommer ut.
Ändå ganska trevligt? Jag menar, vänliga hälsningar och allt!
 
Nu är det lite lugnare på gatan. Vi har den gamla damen som insisterar på att mata fåglar från köksfönstret två gånger om dagen. Sedan har vi den nytillkomna ungkarlen med akvariet. Akvariet är sensationellt! Det lyser upp hela kvarteret, och jag har hört rykten om att även blinda kan se det nerifrån gatan. Förutom fisk tycker han om att sitta med ett halvöppet köksfönster och röka i bar överkropp. Han verkar inte tycka om att gå på gym. Han är i 40-årsåldern, men har en försmak för tjejer som inte är 40. I fredags hade han fest med ett gäng tjejer som dansade salsa i hans vardagsrum/ sovrum (liten lägenhet). Tyvärr har han inte alltid råd att tända i akvariet. Fullt förståeligt. Elräkningen måste bli katastrofalt hög när man ska lysa upp ett helt kvarter med sitt akvarium. Han har också en grymt imponerande Inspector Gadget-kontorsstol. Ni vet den där vita skinnfåtöljen där man ser onda chefen sitta? Han med katten. Äsch, jag kanske blandar ihop olika seriefigurer, men hans vita skinnfåtölj är verkligen bitching!
 
Högst upp i huset bor någon som har gardiner jag aldrig har sett fråndragna. Jag är säker på att personen ifråga har tavlor med gråtande barn hängande på väggarna och 35 katter som kissar överallt. Så fula är gardinerna att jag kan läsa mig till både det ena och det andra. Sedan är det många i huset som tycker om glass. Ergo gillar de glassbilen. Tur att maken inte träffade någon av dem i huvudet när han kastade äpple på glassbilen häromveckan.
 

Kommentarer
Postat av: Kikki

Tack! Ett asgarv på morgonen förgyller hela 11timmars dagen!

2012-08-20 @ 07:24:06
URL: http://theantigonish.blogspot.se
Postat av: Marie H

Vilket brev alltså! Det borde du rama in! Helt underbart!

Svar: Som jag skäms över det såhär nästan ett år senare, men jag var så inne i min egen värld av sömnlöshet att det var allt jag kunde fokusera på. Nu är jag åtminstone lite mer normal...
Johanna

2012-08-20 @ 22:46:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!