Smugglosmurf

Idag var Isabelle på ettårskalas. Jag följde också med, för Isabelle kan inte ta sig någonstans själv. Dessutom vill Isabelle inte lämna mig utom synhåll, för då kan jag eventuellt få för mig att sova, ta det lugnt eller något annat rogivande. Minns ni en jätteirriterande, kort amerikan med hockeyfrilla och ADHD som på 90-talet gjorde reklam för sin träningsvideo på TV-shop? Jag minns inte vad han hette, men det var tröttsamt bara att se honom. Han studsade runt som en guttaperkaboll i hela studion, pratade jättejättehögt och försökte sälja sin jättejätteirriterande träningsvideo.

Isabelle är inte irriterande, inte amerikan, har inget hår (därmed ingen hockeyfrilla, will you keep up!) och jag tror inte att hon har ADHD, men hon är lite min egen personliga tränare som vägrar acceptera ett nej. Idag, efter ettårskalaset, fick jag för mig att hon skulle sova. Jag är lite konstig på det sättet, för jag tänker att en fyramånaders-bebis behöver ett par vilotillfällen under dagen. Eftersom tröskeltricket var totalt bortkastat fick jag ge mig ut med henne i vagn. Tröskeltricket är, kanske föga förvånande, att köra vagnen fram och tillbaka över en tröskel tills hon somnar. Eftersom man när hon somnat själv kan typ slappna av, sätta sig framför datorn eller något annat milt rogivande, så har hon slutat med att somna när man kör henne över tröskeln. Det bränner nämligen inga kalorier. Och hon är ju min personliga tränare. Därmed big no no för sovande i lägenheten under dagen. Nåväl, jag gav mig alltså ut med vagnen efter kalaset. Och jag gick. Och gick. Och gick. I en och en halv timme. Isabelle hade inte ögonen stängda i en enda sekund. Eller, inte mer än när hon blinkade. Däremot höll hon hov med snack och något som jag tror skulle föreställa en gymnastikshow, där hon höll benen rakt upp i luften, stoppade sina egna tår i munnen et cetera. När vi kom hem var jag helt slut. Hon var det inte. Vi börjar undra var hon har sin amfetamingömma och om hon inte snart kan visa oss var den är. Kanske kommer hon att sälja gymnastikvideor på TV-shop när hon blir stor. Bara hon inte skaffar hockeyfrilla.


Kalasklädd.


Ett lamt försök att lägga henne i sängen misslyckades kapitalt.

Till något helt annat, bör man oroa sig när maken lyssnar på samma 80-talslåt på repeat på sin telefon? Någon slags kris? Eller bara en tyst protest mot att han inte tillfrågades huruvida Idol skulle vara kvällens stora tv-attraktion? Jag återkommer i frågan. För övrigt, hur kul är det inte att Idol har börjat? Ja, jag vet att jag är alldeles för fjortis för att vara 31 år gammal. Jag var inte så fjortis när jag var fjortis, så jag tar igen det nu. Bara en gång drack jag häxblandning i en gångtunnel, och det kvalificerar verkligen inte i fjortisklubben. Då måste man göra det minst två helger av fyra. Tror jag. Jag fick ju aldrig vara med.